click it - klickar på mitt sätt
Ibland brukar jag fundera över hur jävla magiskt det är att folk faktiskt träffar varandra och blir kära - att alla individer känner liknande känslor exakt samtidigt och vågar släppa taget och falla för varandra. Att känslorna släpps fria, den sexuella energin matchar och det kosmiska klickar. Hjärnvågorna synkar och hjärtat bankar på samma vis. Ibland tänker jag att även fast jag läst kurser om hjärnans sätt att hantera händelser och reaktioner och plockat över 150 hp i sexologi och sånt - så kan jag inte fatta att det faktiskt händer. En del av mig vill lägga det i ödets händer, en annan del av mig tror att människor kommer in i ens liv av anledning och sen fortsätter en att behövas i varandras liv. Och ytterligare en del av mig fattar ingenting.
Och jag tänker ofta på att jag gärna klickar med människor - fastän det inte behöver handla om kär-kärlek, så kan jag känna i kroppen att jag vill ha den här människan i mitt liv.
Och jag tänker på min syster som en gång sa efter att jag blivit rejält bränd "att snälla Caro, du måste sluta ge hela ditt liv över en kopp kaffe", och jag tänker på mina äldsta vänner som kan se mig klicka från ett annat perspektiv, och de förklarar mig som "förälskad" fast i en vän. Och jag tänker på det första jag läste om genus, hur "den kvinnliga vänskapen kunde vara så mycket mer och bättre än kärlek". Och oftast resulterar dessa tankar i att jag skiter i vilka titlar människor har i mitt liv, har det sagt klick så har det.
För det är något som händer när en klickar. Skrattet kommer ut på ett visst sätt, hjärtat vill öppna sig och en vill förstå varandra på olika nivåer. Barndomsminnen blandas med utopier och mål med livet. Fastän en kanske bara känt personen enligt kalendern i några dagar, så kan en inte längre se tiden innan personen fanns i ens liv. Inte som att livet nu blivit komplett med personen i ens närhet, utan snarare som att det blivit snäppet bättre.
På samma sätt som det är förbannat läskigt att öppna sig, så finns det ingen bättre känsla när en faktiskt känner att en fått ännu en till i sitt liv, som en vill ha kvar. Efter ölen druckits upp så kommer personen att finnas kvar, och en kan inte riktigt förstå hur det gick från noll till hundra - men det hör väl till de där sakerna en inte behöver förstå, utan bara njuta av.