ett barn att älska
Nu när det är officiellt att syrran ska kläcka en unge kommer jag skriva och ventiliera mig mycket kring detta. Barn, genus, kön och annat gull-lull. (ni ska bara se kläderna som "bebisen minsann önskar sig från NY! <3)
Men kära vänner, ska vi ta och fastställa en sak som kommer vara bestående under hela hennes graviditet och som faktiskt gäller alla människor graviditeter: könet spelar ingen roll, det är ett barn att älska.
Har redan svarat på dessa frågor från ungefär fem pers: Vad blir det för något? Vad är det för kön? Vad är det?
- svar: det är ett barn. (vi vet att det "bara" är ett barn, tror att nästa gång blir det minsann twins.)
Så länge den har fingrar, tår, ett litet hjärta som slår och gärna våra fjälltoppar till läppar så är vi alla så himla nöjda. Och allra helst en frisk bebis.
Vi lever i en extremt könsfixerad värld, men att detta ska vara en diskussion redan INNAN ungen kommit ut? Det är bisarrt. Ungen kommer inte bli älskad mer eller mindre för att den har ett specifikt kön. Jag kommer fortfarande vara världens bästa moster och lära den allt från hur en fiskar aborre med andra fiskars ögon ute på landet, bakar blåbärspaj, läsa Astrid Lindgrens böcker och vikten av att alla är lika värda och får älska vem den vill.
Lille skatt, du är så jävla välkommen och efterlängtad