jaga och jäkta
I fredags hann vi med två olika dansställen och för första gången på flera år fanns det ingen jakt. Det slog mig några gånger under natten hur kul det är att bara dansa. Att skrika till låtar, göra fula moves och kasta popcorn på folk som tror att den har en chans. Men hur ska den kunna ha en chans när jag är paxad?
- det blir en sorts befrielse när en bara bryr sig om att ens vänner har kul, att önska Håkan hos dåliga dj´s och att göra sina bästa fulmoves.
Visserligen har tidigare utgångar innehållit ungefär detsamma. Men även den där gnagande känslan av att något måste hända. Någon måste hända. Den där känslan av att hen med stort H kan finnas exakt var som helst och kanske just efter den här låten kommer jag att springa in i den som kommer att bli min framtid. Eller blir det ingen framtids-hen just ikväll så kan jag alltid smsa den eller den för att inte vakna upp själv imorgon. Att singel-känslan kan vara en fotboja av löften som när som helst ska infrias.
Men istället kände jag tryggheten, i mig och i hen. Magisk känsla. Att bara få vara och veta att ca 40 (?!) mil bort finns den jag vill vara med. Och att någon med japanska tatueringar kanske stöter på en, men att det går lika bra att ösa stulna popcorn över henom och sen få henom att hångla upp någon annan. Även det är ju en sysselsättning.
Bojan är klippt och jakten är över.
