ska vi gå hem till dig eller,
Den där stunden som kan uppstå mellan två främlingar som enbart bytt ett par stela fraser om böcker, cigg och att sommaren äntligen är här. När vägen skiljs och det ena huset ligger åt vänster och den andres hus åt höger. Sekunderna tickar, solen börjar gå upp. Eftersom en är främlingar vet en inte heller hur den ena tänker, resonerar eller vill. En kan bara ana, hoppas eller föreställa sig. Det är då hen börjar prata om vart vi ska ta vägen. Inte på det där filosofiska planet som alltid handlar om själavandring och meningen med livet. Utan vart vi ska ta vägen ikväll? Blir det något eller är promenaden från tuben bortkastad. Och jag kan aldrig med det pratat, för jag tänker enbart på Magnus Ugglas låt och då ser jag lockarna och då tänker jag på pappa, och det är väl sammanfattat det sista jag vill tänka när jag är på g hem med en främling. Jag vill inte prata om hur ödet förde oss samman eller planer hen smitt. Det är då jag alltid kysser hen för att få tyst på meningarna. Det funkar alltid.
(och det är under dessa stunder som jag börjar analysera vad det egentligen är som gör att vi attraheras av varandra? vad är det i min hjärnan som kickar igång, reagerar och sen agerar likt ett rovdjur. kan ju bli en undersökning att tag i under sommaren.)