kvalitetstid med sig själv
De få gånger jag har en lucka och jag får för mig att jag ska ta vara på kvällen "som alla andra gör" slutar det alltid med att jag ser film. Ofta går det bra att se en hel film, förutsatt att jag läser, skriver, planerar saker under tiden.
Igår var det dags för Perks of being a wallflower.
Nudlarna var kokade, chipsen upphällda i en skål och kvällen kunde börja.
Har ni sett den? Läs boken, se filmen, och så diskuterar vi.
- jag gick från en tår i ena ögonvrån till att storböla konstant sista kvarten. Det fanns ingen hejd. Allt var så fint, rart, sorgligt, hjärtskärande, hat-framkallande och fullkomligt jävla ärligt. En scen, som jag kommer att avslöja någon annan dag, kommer nog aldrig lämna mina hornhinnor eller hjärta. Och min kärlek för filmer/böcker som skildrar de sköra utanförskapet och gör det mänskligt har växt ännu en bit.
