att bli glad över hbtq

Det händer ibland att en ser något normbrytande, två personer som jag automatiskt könar, stoppar i fack och klassar som bi/homo - som på offentlig plats vågar visa sin kärlek eller attraktion. 
- några som håller handen, någon som går armkrok, några som hånglar, några som slickar bort glassrester i den andres mungipa, pussande, nussande, fniss och mys. 
 
Som vilka jävla par som helst. 
 
Och det händer mig, gång på gång på gång igen. Och jag blir galen. Rodnar, blir förbannad och växlar från rörd till arg på tre sek. Och jag pratade med en nära vän att tom jag kan reagera på hbtq-personers öppna handlingar.
- Fast sen drar jag det ett varv till, och det är inte så jävla konstigt att jag reagerar?
 
 
Med tanke på att jag, precis som ni - dagligen matas med heteronormativa företällningar. Via tv, radio, böcker, film, konst, reklam, leksaker, människor i min omgivning och hur samhället är uppbyggt - lär jag mig gång på gång att heterosexualitet är det rätta valet. För det är så samhällets normer ser ut just nu. Vilket innebär att alla som inte går in i boxen för heterosexualitet - blir avvikande och normbrytare.
 
 
Fram till den dagen då alla oavsett sexuell läggning är lika accepterade kommer jag att reagera, och jag kommer växla från rörd till arg. Och jag kommer fortsätta kämpa för lika rättigheter och för att alla ska fatta - all kärlek är bra kärlek. 
 
 
För er som ännu inte fattat att Glee är en av de bättre serierna, så föreställer bilden Kurt och Blaine som kysser varandra för första gången, efter en magisk duett. Det var även första gången som bägge kysste någon annan kille. Magiskt och viktigt. 
0 kommentarer