grabbkväll
Senast jag skrev om grabbkväll raljerade jag över att pappa egentligen önskade sig en till son, att vi skulle hugga ved, fiska med fiskens egna ögon och dricka öl. Det var helgen 17-18 okt 2009 och jag minns hur lycklig jag var över att få hänga med bara männen i familjen.
Och jag minns fortfarande min och pappas konversation:
P - Lilla gumman, då ses vi ikväll!
C - Ja! Grabbkväll!!
P - Nej. Nej men alltså, det är ju du och så jag och så Jonas. Det blir ju ingen grabbkväll.
C - Jo! Vi ska göra allt sånt som man gör, typ dricka öl och äta ölkorv.
P - Men du är ju ingen grabb? Eller?
C - Nej kanske inte, men va fan, det blir väl trevligt?
P - Jadå, det blir trevligt.
Det här var ganska tidigt i min genus-utveckling och jag gillade att tänka om min egen position i samhället. Pappa var dock inte lika het på bollen och blev mest förvirrad. Han hängde inte alltid med i mina monologer om genus, samhället, feminism och patriarkat - men han brukade le uppmuntrande som att han visst förstod.
- idag kan kan jag känna att det är lite extra synd att han är död, för det hade varit himla fint att ha med honom ikväll när jag och brorsan ska ut och värma upp storstugan och hänga.
Jag kanske tar med min thailändska whisky och skålar med brorsan i hans minnne. Den smakar visserligen förjävligt, men jag kan inte tänka mig något lämpligare när en skålar i någons ära.
ps. under fotograferingen igår fick fotografen syn på min tatuering, och jag säger ju alltid att det är min bebis. så det blev lite dålig stämning då hen trodde att jag förlorat ett barn. för då var jag tvungen att fylla i att jag förlorat min pappa istället och så blev det lite fin men krispig stämning. måste sluta kalla den för bebis på offentlig plats.