hej då Veckorevyn!

Det är någon känd bloggerska på framsidan och på sidorna 98-99 hittar ni mina sidor. Mina allra sista sidor för denna tidning. Det känns bitterljuvt. 
 
Främst för att jag minns hur jävla lycklig jag var när jag fick första samtalet från Linda Öhrn Lernström. Och hur jag stressat försökte få pappa att hänga med i mitt nya jobb mellan morfindrömmarna. Hur vi skämtade om att vi kunde branschen och jag minns hur jävla lycklig jag var när han själv frågade hur det hade gått med mina provfrågor, att han mindes det som hände i mitt liv och ville veta. Det kan vara en efterkonstruktion, men jag tror jag hann få jobbet innan han dog men att han aldrig hann se första tidningen i tryck. De två första numrena läste jag vid graven medan jag kedjerökte mentholcigg. 
 
Jag är också tacksam över att jag fick ta platsen på Sveriges största tidning för unga tjejer och vara deras ansikte utåt för ämnen som sex, relationer, hbtq och kärlek. Att jag fick med pronomet hen i tidningen och att läsarna tyckte om mig. Hur frågorna som rörde hbtq ökade för varje nummer och när jag fick peppmail om att jag var ball och cool. Jag är stolt över att Veckorevyn gav mig den här tiden och att jag fick ansvaret. Det var ett drömjobb! 
 
Men mitt i alla sorg över att tiden är över, är jag samtidigt så jävla peppad på nya uppdrag. Jag vill erövra nya areonor, utvecklas och lära mig nya plattformar. Jag har lärt mig om tidningsbranschen och hur den kan funka, nu vill jag hitta nya vägar att nå unga i Sverige. Min kunskapsbas fylls ju ständigt på, nu vill jag finna fler kanaler att upplysa, inspirera och föra dialoger inom.
 
Tack VR och till min närmsta redaktör Angelica för den här tiden <3 
0 kommentarer