låtar om hångel
Tidigare i dag hörde jag Bulletproof av La Roux, bandet vi lyssnade på tillsammans under vår första vecka när jag raggade på allt vad jag kunde och hon inte fattade någonting. Visserligen stod jag längst fram och hoppdansade medan hon stod lite längre bak och lyssnade mer kontrollerat, men likväl - första konserten. Och nu när jag sitter i lobbyn spelas en jazzvariant av Betty Davies eyes. Exakt den låten jag spelade under vår första helg ihop och vi hånglade bort tre dygn. Ibland kan det kännas som att det var för evigheter sen och som hon alltid funnits i mitt liv, men ibland kommer jag på att det var i somras hon trillade in i mitt liv och gjorde allt till det bättre. Det kanske känns så när någon människa bli så pass självklar i ens liv, hjärta och vardag?
Avstånd hörni, det kan ju verkligen göra en kärlekskrank. Men konstigt vore väl annars, när en träffat den bästa.