det är ett barn.
Om ni vill få lite härlig kvälls-ångest så är ett bra tillvägagångssätt att se BB´s senaste video. Och åter igen kräks jag på hetsen över vilket kön en bebis har. Jag orkade läsa femtiofem kommentarer där mammor minsann intygar om "att könet har ju faktiskt ingen roll, MEN det är lite extra speciellt att bära på en dotter för att det är en kopia av en själv" och en annan tycker att "det är något extra att ha skapat något extra som en liten snopp!"... osv osv.
- klart som fan att det är speciellt att bära på ett barn. DET ÄR JU FÖR FAN ETT BARN! Men det är väl inte skapandet av könet som barnet har som är det extra? Eller har jag missat något? Det är väl för fan lika extra, speciellt, härligt, underbart, kärleksfullt och helt jävla magiskt att en bär på ett barn. Oavsett kön.
Och jag minns hur jag och en kompis planerade att skaffa barn för något år sen. Vi var bägge singlar, tänkte att det vore trevligt med en liten unge och tycket att vi skulle bli bra föräldrar ihop. Vår plan var även att skippa att säga det där med kön - för att barnet skulle få bli en individ och inte ett kön. Mamma fick dåndimpen några gånger om, men vi tänkte att det var en bra idé. Och jag kan än idag inte se något större fel i den planen.
För det skär i mitt hjärta när folk fokuserar mer på könet än på barnet. För det gör en när en bekräftar, upprepar och aktivt skapar egenskaper, känslor och beteenden baserade på könet. Och det gör ont i mig när jag tänker på att barn inte får vara barn, utan sitt biologiska kön som sitter mellan benen. Att kids redan från start trycks in i trånga mallar utan möjligheter att själva få välja. För det gör omgivningen och samhället åt en.
