sexualupplysare och bokälskare

Ungefär såhär brukar det se ut när jag kör mitt pass om lustanatomi under mina pass som skolinformatör. Molnet ovanför är hjärnan, de blåa prickarna är nervtrådar från klitoris för att illustrera hur mycket känsel som finns i kroppen och hur fittan fungerar. Den röda pricker är klitoris ollon. Alla svarta streck är hår. 

 

När jag ritat klart denna och eleverna ser vad det föreställer brukar många fnissa, rodna, skratta, kolla ned i golvet eller inte riktigt veta vart dom ska ta vägen. - för dom har aldrig sett denna typ av bild förut. För att dom är vana vid den där bilden från biologiböckerna, ni vet när ena låret är avsågat och så ser en könet och alla anatomiska bitar i genomskärning. För att fittor aldrig ritas framifrån. 

 

Men senaste passet jag höll hade klassen en gemensam frågeställning - "men varför ritar du hår? Tjejer har ju inte hår?" - och detta var en inställning som gällde samtliga i rummet. Med lite lätt rynkade pannor tittade dom på mig som att jag vore ett ufo. Inte nog med att jag ritat upp ett gigantiskt kön på deras tavla, jag ritar även hår på låren, benen, rumpan och runt hela könet. Och klassen fattade noll. 

 

Och istället för att bli ledsen eller ställd - fattade jag åter igen hur jävla viktigt jobb vi på RFSU gör. Sättet vi pratar på, de ämnen vi belyser och de metoder vi använder oss av när vi pratar med kids - gör skillnad, sår frön, belyser normer och vidgar kidsens vyer. 

- så innan vi gick in på anatomibiten hann vi med en snabb diskussion om hår, normer kring hår, vilka bilder av kroppar och behåring som media är med och dagligen skapar - och vi alla blir påverkade av detta. 

 

 

När följdfrågorna kommer och jag ser hur den kunskap jag lär ut, går in och sjunker in hos kidsen - då fattar jag hur viktig min uppgift är. En får en viss blick när en lärt sig något nytt, när lampan tänts och en förvärvat någon ny information. Det går att se och det är den bästa känslan en sexualupplysare kan ha.