hellre en tråkig kvinna än en man

Igår tillkännagavs årets nobelpristagare i litteratur. Alice Munro som varit tippad i flera år kammade hem det. Hurra! Jag har läst en av henoms böcker för några år sen, och jag önskar att jag hade tyckt om det. Minns att jag tyckte språket var segt? Någon sa att jag "inte var mogen för denna typ av litteratur"... 
 
Oavsett - hellre en tråkig kvinna än en man. För jag är så förbannat trött på hur statistiken över vinnare av Nobelpriset ser ut. Män, män, män, män och så en liten man till. För att dra lite siffror: Alice Munro är den 13e kvinnliga pristagaren. Priset har delats ut sedan 1901, med undantag för andra världskriget och andra världshändelser. Ni kan ju själva räkna på hur många som varit män.
 
Totalt har 43 kvinnor fått priset genom alla år. Medan det är över 700 män som mottagit priset. Skillnaden är ganska tydlig. Visst kan detta bero på att kvinnor inte fått samma utrymme som män, att deras kunskap inte fått samma utrymme eller att andra män tagit deras plats i rampljuset. Att kvinnor systematiskt diskrimineras världen över och att män får utrymme för att de är just män. 
 
Det är ingen slump att det ser ut som det gör. Detta är bara ett bevis på vilka individer vi låter få utrymme i sociala medier, vilka som får synas för sitt arbete och vad vi klassar som bra.
 
Heja Alice Munro! Jag ska ge din bok en ny chans. Och fira varje jävla dag tills de utser nästa vinnare som förmodligen kommer att vara en man.