när får en kvinnas röst bli hörd?

Det finns stunder i min vardag då jag gång på gång får bevis på att min röst inte räknas. Det kan handla om banala saker som att bli förbipasserad i en toakö på krogen, till att hamna under en annan människas armhåla på tunnelbanan i rusningstrafik. 
- och det är i dessa vardagliga scener som det blir tydligt hur män aktivt tar och får mer plats i såväl det offentliga som privata rummet. Detta är något som vi alla är med och aktivt konstruerar, som går att se i alla generationer. Från att barn i lågstadiet kan känna av om en tjej tar "för mycket plats" till att se hur könsfördelningen ser ut på chefsposter - det är ingen slump att det går som röd tråd genom hela samhället hur mycket eller lite utrymme olika kön tar och får. 
 
Tre scener ur min vardag:
 
1) Tre saker har gått sönder i mitt hem. Jag gör en felanmälan och får en av tre saker lagade. Gör en ny anmälan och förklarar tydligt att jag vill ha sakerna fixade. Att jag förväntar mig att sakerna jag felanmäler blir lagade, och inte lämnade till senare för att personen i fråga inte "har lust" att laga sakerna. 
- min spontana tanke är att en man aldrig skulle fått den förklaringen. 
 
2) Vi befinner oss på en restaurang och har kort om tid. Vi behöver få in maten innan vi ska kasta oss på ett tåg. Det tar tid. En i sällskapet erbjuder sig att be dom skynda på, personen i fråga är man. Resterande i sällskapet är kvinnor. Och det var en trevlig gest - och det är knappast första gången det sker. Vid just restaurangbesök är det ofta mannen/männen som får all uppmärksamhet. Gäller vid valet av vin som vid betalning av notan. 
 
3) Jag står i en bar och försöker beställa en öl. Personalen har sett mig och har tittat åt mitt håll X antal gånger. Tar andra gäster före gång på gång. 10 minuter passerar. En manlig bekant ställer sig bredvid mig för att se hur det går för mig - hen får en förfrågan om vad hen vill ha. Hen hinner alltså stå i baren i mindre än 30 sek innan hen fått hjälp. 
- det var så utstuderat från bartenderns sida att hen inte tänkte servera mig förrän alla andra fått hjälp. Men när det kom en annan man till platsen skulle hen få hjälp på direkten. Mitt svar på detta var:
 
Detta är tre exempel som har skett den senaste veckan. Men det händer så gott som dagligen att jag blir förbipasserad, negligerad, nonchalerad eller nedtryckt för att jag är kvinna. Vilket innebär att jag måste prestera mer för att kunna få det utrymme jag förtjänar. Samtidigt som en kvinna lätt uppfattas som jobbig, överdriven, käftig och uppmärksamhetskåt. För att jag tar plats i det offentliga rummet. För att jag låter, syns, hörs och tar mer offentligt utrymme än vad som förväntas av mig. 
 
- Hänger ni med på den ekvationen? Att samtidigt som en blir nedtryckt och negligerad kan en ses som jobbig för att en måste käfta för att få synas? För att en vill kunna nå någon form av plats i det offentliga rummet, en plats som män får per automatik för att de är män. Men det handlar inte om att kvinnor måste ta mer plats, utan det kanske handlar mer om att män måste ta mindre plats? 
offentliga rummet
1 kommentar
Rebbex

Du är säker på att det är för att du är kvinna folk trycker ner dig annars brukar det i dagens hårda konkurens vara stenhårt i samhället vilket en klen människa kan uppleva som mans förtryck. Dessutom trissar tanterna upp stämningen genom välja dom tuffaste eller det lesbiska alternativet! Dessutom så är det ganska gott om kvinnliga chefer till högskolorna så är det fler kvinnliga än män så vart vill du komma för du inte lyckades i livet på genus alternativet?