pirret

Om en kvart är jag framme. Och jag får anstränga mig för att inte skrika rakt ut. En kvart - sen är jag hos min kärlek igen. Och jag kan inte få nog av pirret. Fjärilarna i magen, sockerdrickan i blodet och den där lätta känslan i hjärtat. Det är nästan så att jag tycker att det är värt att ha distansförhållande för att få uppnå detta pirr varje gång vi ses på nytt. Men bara nästan. 

Och det är som att jag blir påmind om att det var länge sen jag var med om denna typ av känslor. Som att det för första gången på länge, verkligen är på riktigt. 

Och hur det varit värt alla år som bestått av självvalt singelliv bestående av långa nätter, sena festkvällar, dåliga hångel, kvart-i-tre-ragg, ons i perioder och taffliga försök till förälskelser och krispiga dejter. Så värt allt detta - nu när jag hittat den rätta.