första gången
Det är något extra fint med att göra saker för första gången med sin kärlek. Eftersom jag är aktiv motståndare till oskulds-begreppet, njuter jag istället av att hela tiden göra nya saker med henne. För visst kan jag ha gjort saker förut, men med henne sker allt för första gången. Och då spelar dom andra gångerna mindre eller nästan ingen roll alls. För allt är nytt, färskt, skört, orört och outforskat tillsammans med henne.
Och som jag njöt av första kyssen, första natten, första hånglat och första gången jag fick vakna upp och se hennes avklädda kropp bredvid min. Eller första gången jag mötte henne vid tåget i Stockholm, första middagen med hennes familj eller första gången vi såg en hel film utan att hångla bort den.
Första skrattet, första duschen, första matlagningen ihop och första hänget med mina vänner. Första tårarna och första djupa samtalet. Första gången jag tittade på henne och fattade att hon hade fått en plats i mitt hjärta. Eller när någon kallade oss för ett ni första gången, eller när över hundra personer likeade vår status på fb.
Och alla dom där första gångerna en måste gå igenom men som en inte vill minnas. Som när jag vaknade upp och saknade hennes närhet, eller första gången jag blev sur pga blodsockerfall, eller när hon fick se min bekymmersrynka eller första gången jag fräste åt en främling på stan som tog för mycket plats. Men sådana första måste en ju också gå igenom ihop.
Men som jag njuter av detta, att vara först med henne. Att vi är först tillsammans. Allt är så nytt och det finns dussintals och förmodligen hundratals saker jag vill uppleva, se, känna och vara med om med henne. Och alla saker jag inte kan tröttna på med henne, som jag bara vill uppleva om och om igen.
