att tänka som en femteklassare
Hade mitt tredje mellispass för RFSU idag. Ett mellispass riktar sig åt målgruppen kids som går på mellanstadiet. Vi använder orden snippa och snopp, pratar mycket om ja/nej-känslor, puberteten, kroppen, känslor, kärlek och hur den kan se ut på så otroligt många olika sätt.
Till skillnad från när jag håller RFSUpass för kids på högstadiet eller gymnasiet - ställs det ca tusen fler frågor på mellispass. På riktigt tusen frågor. Och som jag njöt. Det var minst tre armar i luften konstant, och då bestod gruppen mellan 11-15 personer. Så jävla fint med frågvisa kids.
Och jag minns hur det själv var, när jag gick i fyran. Då förklarade min lärare för mig att jag var väldigt intelligent, så pass intelligent att hen inte ville att jag skulle bli kock (som jag ville då) - eftersom det vore slöseri med min kunskap att stå och slava i ett kök. Detta ledde senare till prestationsångest som ledde till terapi lagom till att jag avslutat ettan på gymnasiet. Men det är en annan historia.
- förutom att hen ansåg att jag var intelligent, förklarade hen att jag måste våga ställa mina frågor. För om jag inte ställer några frågor, kommer jag inte heller att lära mig något. För ingen kommer ställa mina frågor åt mig.
Den inställningen hänger ju kvar än idag. Jag är alltid den som hellre ställer tre frågor för mycket än inte fattar något. Och jag tror och hoppas att dagens kids uppmuntras att tänka på ungefär samma sätt. Inte att folk som jobbar i kök är ointelligenta (hur en lärare ens kan säga så?) - utan att alla uppmuntras till att söka kunskap, ställa frågor, ta plats i klassrummet och ifrågasätta krångliga ord, jobbiga meningar eller information som inte går riktigt in.
I dag pratade vi bland annat om ifall Jesus var omskuren? Ifall varje spermie har en egen hjärna? Ifall barn föds ur urinhålet? Om en bär på sexlingar, vilket barn föds först? Om det beror på pappans längd när barnet kommer att få mens? Diskuterat om en kan bokstavligen flirta med ena ögat? Ifall den ena tvillingen dör i magen, ifall bägge får ligga kvar i magen? Hur det kan kännas att inte vara kär alls? Osv. Som jag älskar kids.
ps. det är när jag haft ett möte likt dessa som jag avundas alla lärare, förskolepedagoger och fritidspersonal - vilekt jävla pang-jobb ni har! Som ni påverkar, gör skillnad och är med i skapandet av små magiska individer.
#blogg100, dag 29