gräsänkling
Alltså detta leende är ju knappast något en kan fejka. Det är ungefär så jag ser ut när vi hänger. Förutom när jag är trött/hungrig/stressad. Men resten av tiden spenderar jag fånflinande. Och jag kan komma på mig själv att fånflina bara hon är nära, eller när jag tänker på henne, när vi säger hej efter att ha varit ifrån varandra några timmar eller efter några riktigt fina kyssar. Att en kan älska en annan människa så mycket som jag gör? Ibland känns det för bra för att vara sant. Men det är liksom min verklighet, magiskt. Denna fina varelse vinkade jag av vid tåget - så nu är jag gräsänkling hela helgen.
Och jag kommer spendera helgen ungefär på detta vis: transkribering, pizza/spelkväll med ett gäng hos oss, fika med Fridah, planering inför artikelmedverkan för DN, Liv Strömquists show på Dramaten, plugg, övernattning hos Anna, skriva på en artikel, plugga, delta i panel under Bio Rio´s A-märkta helg, plugg, bebismys, söndagsmiddag hos la familia. Mmm, älskar struktur.
#blogg100, dag 40