sexualupplysare och bokälskare

syskonkärlek och fyra små rätter

Publicerad 2014-04-17 07:56:00 i kärlek,

Jag och Jennie var på förhandsvisning av "Bröderna Luuk - får man göra slut med sitt syskon?" och åt lyxfrukost på Rival. Tack Skugge & Co, jag åt för minst två! Och showen var fantastisk. 
 
För ja, jag älskar Kristian Luuk. När hen var med och höll Mello satt jag bänkad och jag skrattar fortfarande när jag tänker på skämtet om Ola Salo. Men resten av föreställningen har bäddat in sig i hjärnan. För hur är jag egentligen som syskon, vilka förväntningar har folk på mig baserat på i vilken ordning i syskonskaran jag hamnat i? 
 
Jag tänker mig ungefär såhär, den yngsta ska ofta vara: sökande, frihetstörstande, revolten, stökig, den som inte har så mycket förväntningar på sig, glidaren, den lilla och gulliga. Den som får trampa på i redan uttrampade spår. Osv. 
- och det stämmer ju ganska bra in på mig? Jag kommer nog alltid att ses som liten och gullig pga såväl längd samt tindrande ögon och knubbiga kinder. Folk tycker nog överlag att min utbildning är rätt stökig. Att jag avverkat en lång radda kurser i ett svep, mixar med olika jobbuppdrag. Utbildar mig igen och utbildar andra ännu mer. Blandar in PS när jag får tid + hoppar på radio, tidning och skrivuppdrag när andan faller på. Osv. Och den frihet jag får spenderar jag helst utomlands. Min sexualitet ska vi inte ens prata om eftersom jag gängat mig med flera kön, varit singel i hundra år och nu lever lyckliga i alla mina dagar med min donna. 
 
Och jag pratade rätt mycket med honom om detta innan han dog. Att jag inte hade någon spikrak väg, och att alla andra syskon redan var klara med sina liv. Att dom hade sina utbildningar, hade fast partner, kids osv osv. (mvh pubbeunge.) Och hur han tyckte att jag hade något på g, och att jag inte behövde göra som mina syskon. För det hade ju dom redan gjort. Så skönt att han sa något sånt, och synd att han inte gjorde det när jag var 14.
 

Jag vet inte hur mycket jag tror på dessa konstruktioner? Ska en ta det med en nypa salt kanske? För prestationskraven kommer en ju inte ifrån, även som lillasyskon? Jag tänker mest att jag begåvats med tre fantastiska människor som jag knutits sammans med både blodsband och hjärtdunk. Att jag har tre personer att vända mig till när livet går åt helvete, vill grilla på landet eller snacka minnen om pappa. Vi är så jäkla olika, men jag gillar att se delar av pappa i dom. Hur vi alla har egenskaper, sägningar, rörelser och handlingar som speglas i honom. Att en helkväll som fastnar i hjärtat kan bestå av tänd brasa, några skålar chips och en kortlek - mer än så krävs inte för att jag ska ha det riktigt fint ihop med dom. Och jag älskar känslan av att veta att våra kids kommer hänga ihop på landet, bilda en drös med kusiner som bildar sina generationer. 
 
 
Denna sitter på vänster ben och är en hyllning till mina syskon. Det är kinesiska tecken och betyder "fyra små rätter". Och som svar på er fråga: jag är alltså rätt nummer fyra: kyckling i curry. 
#blogg100, dag 46

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela