är jag med i Arkiv X?

I går hade jag planerat en lugn dag. Skulle bara mingla runt hemma, läsa klart några böcker, hänga med en fantastisk författare (Erika Vallin) på en signering och hänga hemma. Allt var frid och fröjd tills jag skulle plantera om en blomma, flyttade på en påse och såg små bruna pluppar på golvet. 
 
Råttbajs.
 
Jag fick först någon slags chock. Sen grät jag, hyperventilerade och skakade jag. Av skräck och av äckel. Samt flydde hem till mamma. Jag och E var förbi på kvällen och bekräftade att min största ångest inträffat. Och då grät jag igen. På perrongen medan vi väntade på tuben mot söder igen. Ägnade lunchrasten i dag åt att ringa anticimex, familjebostäder och min hyresvärd. Med skarp stämma förklarade jag att jag krävde kompensation och snabb åtgärd. 
 
Tills Emelie åkte hem igen och undersökte skiten. Bokstavligen. Först trodde hon mjölbaggar? Fast sedan ställde hon en ny diagnos då en tydligen har gått sönder, och innehåller gul vätska? Och min första tanke var: är jag med i Arkiv X? Vad är det som händer i mitt liv?
 

Nästa diagnos som min parner ställde, som numera identiferar sig som någon slags biolog? Alienforskare?: Flugpuppor. Små små larver som dött i sina puppor och torkat. Som skulle ha blivit flugor. Fräscht. Välkomna hem till oss. Vi lever i något slags zoo för aliens numera. 
 
Fast hellre det än råttfarm. Så håll tummarna för att det är aliens. Eller döda flugpuppor.