blå är den varmaste färgen
Jag och E såg Blå är den varmaste färgen när vi firade vår halvårsdag förra veckan. Lämpligt med en hbtq-peppig film för att kicka igång ännu ett halvår. Och ett halvår efter det osv. Jag har alltid varit ett fan av icke-heteronormativa filmer, och lämpligt nog har min donna ett helt bibliotek med den typen av filmer.
Filmen handlar om Adéle som är 16 år, vill passa in i sin umgängeskrets och vara som alla andra kids. Hånglar med en snubbe för att det förväntas av henom, ligger med personen som blir henoms första pojkvän - för att det är något som Adéles vänner, omgivning och samhälle förväntar sig av henom. Sorgligt men sant.
- tills den dagen Adéle får se en blåhårig kvinna - och faller pladask.
Adéle och Emma inleder en relation som sprakar av kärlek, passion och sex. Filmen innehåller den längsta sexscenen jag någonsin sett. Inklusive all porr en gått igenom. Så lång sexscen. Jag kom på mig själv med att liksom inte förstå om det var jag som hakat upp synen eller om det var scenen som aldrig tog slut.
- men det var vackert, nära, svettigt, mycket hud, stön, skrik och njutning som gestaltades.
Relationen fortsätter och dom bygger upp ett liv ihop. Tills den dagen Adéle gör ett misstag...
Resten får ni se själva. Det är tre timmar fullsmockat med känslor, rodnande kinder, fniss, knutna nävar och en längtan efter att torka bort en annan människas hår, snor och tårar ur ansiktet. Och jättemycket sex. Jag skulle säga att den är värd att se endast för att få se två kvinnor gestalta sex och aktivt knulla för sin egen njutnings skull. Se den! Peppa, fnissa, rodna och njut. Det behövs fler filmer likt denna.
