hon,

Ibland när jag tittar på henne känner jag så mycket känslor att det känns som att något bokstavligen kommer att spricka inom mig. Kanske inte något stort, men ett litet blodkärl någonstans. För att mitt blod pumpar på så jävla fort i takt med att hjärtats slag ökar takt varje gång vi hånglar, är nära, skedar, är upphetsade eller när jag får henne att skratta högt. 

Hon, den där som får mig att vilja dra ner på tempot och ha en lugn helg. Som får mig att värdesätta fritid och som gör mig lugn efter ett vulkanutbrott. Hon som tittar på min kropp som att den vore gjord i guld och som får mig att älska mig ännu mer. Hon som fattar hur jag mår genom att möta min blick, eller fattar när jag vägrar att möta hennes blick. Hon som tar mina åsikter på allvar och tycker att mina drömmar ska bli verklighet. Som peppar, hejar och alltid är på min sida.

Hon som gör mig lyckligare än någonsin enbart genom sin existens och sitt varande i mitt liv. Att hon är en del av mig, min vardag, mitt liv och mitt hjärta.


0 kommentarer