att fascineras av det avvikande

Lyssnar på en dokumentär med Skelettkvinnan. Hen som blev dömd till skyddstillsyn enligt griftesfridlagen då hen hade skelettdelar hemma och texter om nekrofili som kunde tolkas både som fakta och skönlitterärt. Utöver det fann en även verktyg som skulle kunna användas till att öppna upp gravar.

Det enda som är olagligt är innehavet av skelettdelarna - men den lag vi har nu kan inte definiera när en döskalle blir ett ting och griftefridslagen inte gäller. Resten användes som rekvisita och polis med hjälp av media målade upp bilden av en galen nekrofil som ville göra olika sexuella handlingar fullt ut.
- i dokumentären förklarar hen att hen absolut har ett intresse för nekrofili, men det innebär inte att hen själv är det.

Och jag kan verkligen känna igen mig i det. Under alla år som jag studerat och utvecklats inom sexologins fantastiska värld har jag stött på flera hundra olika sexuella preferenser. Och jag älskar det. Jag älskar att grotta ner mig i en specifik preferens, läsa, undersöka och försöka förstå individen och vad som driver hen sexuellt. Sen behöver detta inte tangera med mina egna sexuella preferenser. Jag kan ägna dagar åt att läsa om lack/läder/gummi-fetisch, samtidigt som det inte är något som kickar igång mig sexuellt. Eller alla böcker jag läst om pedofili - för att det intresserar mig. Ur ett sexologiskt perspektiv. Men då är jag väl medveten om att det dels är ett fruktansvärt brott och något som är på andra sidan av mina egna sexuella intressen - och det är så det är.

Men jag vill undersöka och jag vill förstå hur människor fungerar, vad som attraherar och hur olika fetischer utvecklas. Jag vill gå till kärnan i människors sexuella preferenser och lära mig så mycket som möjligt. Men det innebär inte att jag själv måste ha några egna sexuella preferenser inom området.