barn
Jag har kommit in i någon bubbla då jag tänker på bebisar. Inte för att min livmoder kräver några befruktade ägg, men mer att det känns som att en börjar närma sig. Att folk i ens närhet föder barn på löpande band och att gamla klasskompisar bildar familj som att det inte finns någon morgondag. Visserligen visar forskning på att min generation i större utsträckning vill ha en fast partner, skaffa kids, stadga sig och uppleva det där som dom själva kanske inte fick uppleva. Men jag känner mig inte riktigt där än.
Jag är mest förväntansfull inför vem som blir nästa i min umgängeskrets. Vem plussar först och vilka kommer därefter? Och jag läste precis att min gamla redaktör på Veckorevyn väntar barn med sin man, och det gjorde mig alldeles varm. Det är så jävla vackert när folk som verkligen väntat på barn blir gravida. Och när en får se första bilden och läsa av deras glädje och kärlek inför något som växer till en liten individ. <3
Så oavsett om en ligger för att avla barn eller inte, så är det himla vackert när resultatet blir en liten bebis.