är det på riktigt eller drömmer jag?
Inleder veckan med att prata ännu en gång med skatteverket. Jag tackar gudarna för att jag fått en ängel som handläggare/ansvarig/person, som med och lugn och sansad röst förklarar att jag fyllt i helt och hållet fel. Varför kan jag inte detta? Förmodligen för att det flimrar i min hjärna när jag tänker på blanketter och siffror. Jag hör vad personen och antecknar för glatta livet, men det blir liksom inte logiskt i min hjärna. Utan mest myrkrig. Sammanfattning: för tredje gången gillt ska jag få fylla i min momsblankett. Känner bara att det vore så himla dumt att åka dit för skattefiffel pga min oförmåga att fylla i en blankett...
Jag är så glad att detta inte var ett fysiskt möte utan att att allt skedde över telefon. Anledningen? Dels för att jag svettas kopiösa mängder. Men främst för att jag växlade mellan dessa uttryck:
