att åka på kärlekssemester
Visst har jag haft en och annan kärleksträff i mina dagar, folk har passerat mitt liv, mitt hjärta och mina känslor. Men jag har aldrig varit på resa med någon. För nej, jag räknar inte riktigt med att åka med en + hens familj. Alla andra resor jag gjort har varit med syskon, mamma, vänner eller för att hälsa på vänner i olika delar av världen.
Men nu, nu ska jag för första gången iväg. Och det känns lite för stort och peppigt för att kunna ta in. Vi ska bo på hotell, ägna dagarna åt att vandra omkring hand i hand, överkonsumera bakverk, ta töntiga turistbilder och bara vara. Inga kalendrar i närheten, inget jobb, inga sociala medier eller bloggar att uppdatera. Bara vara, vi två.
Fast självklart är det nervöst. Jag kan vara mitt absolut bästa eller absolut sämsta under en semester:
- bästa: sprudlande, peppig, taggad, skrattar konstant, skuttar fram och fotar exakt allt. Omfamnar varje sekund och dyrkar livet och för att jag får leva.
- sämsta: blodsockerfall från hell. Vi har alla varit där. Hungrig, stående på en gata utan att se något lämpligt att äta närmsta kilometrarna. Förhoppningsvis kommer vi slippa råttor/vägglöss/snarkande människor i vårt rum - eftersom vi kommer bo på hotell samt inte dela rum med några andra. Och gällande blodsockerfall är min plan att hela tiden ha en påse nötter och choklad i väskan. Perfekt att ha medan vi strosar runt, bara njuter samt troligtvis går vilse.
Så om vi slipper skadedjur, regn och att gå vilse utan någon form av snacks - borde vi få en fantastisk semester! Chefen har rekommenderat ett område som kallas för Pisserenden, som ska vara trevligt häng utan att bli för turistiskt. Mysiga caféer, bra restauranger, fina smågator - och kanske bäst av allt: gayvänligt! <3
