sexualupplysare och bokälskare

Jag är så jävla trött på att vara medveten om min kropp. Att veta om hur jag ser ut, vilka former jag har och hur mina kilon sitter - för om jag inte tänker på det så berättar någon annan det för mig. Och har ingen berättat det för mig just då kan jag slå upp vilken tidning som helst, se random film eller gå förbi valfri reklam - och få vetskapen om att jag ser ut på fel sätt. 

 

Samtidigt som jag gillar att träna. Och när jag skriver träna så menar jag: yoga på medel/avancerad nivå som mjukar upp alla muskler och det handlar om att andas och vara i nuet. Gympa där en får hoppa runt till glad musik. Promenader där en kan snacka bort några timmar, gärna med en kaffe i handen. 

- jag är ingen vinnarskalle och jag strävar aldrig efter någon sommarsäsong. Jag vill bara inte dö pga att jag rört på mig för lite i vardagen. 

 

Men jag trillar dit, ibland några gånger i veckan och ibland tar det månader mellan varven. Men stunder då jag tänker negativt om min kropp finns med i bakhuvudet. Och det är knappast en slump att det inträffar - speciellt inte med tanke på att hela samhället dagligen reproducerar en bild av hur en ska se ut för att vara en lycklig människa. Bilden är ofta en smal, vit, skrattande person med vita tänder och utan några synliga funktionsnedsättningar. Allra helst ska personen befinna sig på bilden tillsammans med en av ett annat kön som är i samma ålder och resterande egenskaper som den andre. 

 

Samtidigt som detta lanseras: #tjejkropp och en genusvetare går ut med att fler kroppar behövs visas upp för att göra skillnad - så fler kroppar behövs objektifieras på såväl individnivå som samhällsnivå för att vi tillsammans ska gå framåt? Det kanske är just det som behövs, jag vet inte. Jag bara önskar att det fanns dagar, veckor, månader och år då individer slipper tänka på sina kroppar. Där en bara får vara och slippa all press som samhället skapar. Ibland har jag veckor där denna inställning tågar på, ibland faller jag för samhällets bild och pekar ut fel på min kropp. 

 

Och det var först igår som jag insåg att jag är tillsammans med en som inte vill ändra mitt utseende. Att hon inte är som dom andra. Tidigare partners/ligg har aktivt förklarat för mig vad som behövs ändras. Att jag kan ju inte bli längre, men att jag faktiskt skulle kunna bära klackar även på vardagarna. Vilken mat jag ska äta för att gå ned i vikt, hur jag ska föna håret och vilka produkter som ska i efteråt. Vilken slags manikyr jag skulle passa i och det kanske vore en bra idé om jag inte alltid gick i korta kjolar. Och att vikten alltid varit för mycket.

- varför gör vi så mot varandra? Vad är det hos individen som anser att den har rätten att påpeka hur andra ska se ut, förändra sig eller göra för att matcha normen bättre? 

 

Så jag vet inte hur mycket som förbättras av att tjejkroppar fotas och sprids via sociala medier. Jag ser snarare fram emot att fler och fler rasar över medias framställning av kroppar. När människor käkar mindre kött för miljöns skull och går in i ekotänk - snarare än att räkna kalorier eller fettmängd. Att folk gör uppror mot skeva ideal, bojkottar dieter och tränar för att en vill och mår bättre av det. Den dagen då alla kroppar finns representerade i sociala rum och utseendets makt förändrats.