en bra burgare
Jag har aldrig varit svårflörtad när det gäller mat. Allt går ner utom kall inälvsmat, lever i diverse former och kött i form av mousse. Utöver dessa saker äter jag allt. Och det är nog på senare år som jag insett att jag verkligen är lätt att mätta. Och att burgare kan vara bland det bästa och godaste att äta.
I går firade jag genom att äta en waldorf-inspirerad burgare. Innehåll? Mögelost, hela valnötter, rivet äpple, selleri och majonäs. Och jag var i himlen. Det är liksom värt att sitta mellan två olika matcher innehållandes olika sporter med tillhörande supportrar - för att få äta en sådan hamburgare.
Och det jag gillar mer med hamburgare är att det går att variera utan hejd. Det går att inkludera allas preferenser och samtidigt inte exkludera någon annan. Skippa köttet och släng på grönsaksbiff eller tofu, byt ut brödet mot glutenfritt eller skippa osten för att få den laktosfri. Det går liksom att göra alla nöjda. Med en enkelt maträtt. Som en dessutom får äta med händerna. Medan E uppfostrat nog skar sin i bitar och åt med bestick, käkade jag med bägge händer så att såsen skvätte. Inte direkt ovanligt på platsen vi åt iofs...
Ska nog ta och gå igenom lite recept framöver. Så många fantastiska burgare än kammat hem i sina dar. Dessutom kan jakten på den perfekta burgaren aldrig riktigt ta slut.
#blogg100, dag 61