att använda "en" istället för "man"
Jag fick ett sms av Moa om att henoms klasskompis som arbetar på SVT var på jakt efter en som skriver "en" istället för "man" - vilket jag gör. Sagt och jag gjort, jag fick prata med journalisten Jaqueline Balcer Bednarska. Vi hade ett trevligt samtal och det resulterade i denna artikel: Nytt feministiskt på frammarsch.
Det som inte kom med i artikeln var att jag även är trött på att människor vill kategorisera olika frågor som "mindre" eller "icke-frågor". Och att det i sig även är en härskarteknik att bedöma vilka saker som är viktiga och vilka frågor som inte är viktiga.
- och ett litet tillägg: Det är ju varken jag eller några andra feminister som "skapat" detta ord. Nog för att jag är kreativ, men jag har inte skapat ett helt nytt ord. Denna typ av formulering har funnits och använts runt om i landet sedan länge. Dels är det en dialektal formulering, dels en medveten handling för att en förstått att språk är en makthandling och ett sätt att konstruera om.
Jag har använt "en" istället för "man" i flera år och gör mitt yttersta för att använda det både skriftligt och muntligt. Varför? Av den enkla anledningen att jag inte har någon lust att reproducera mannen som samhällets överhuvud. Språk är makt och språket kan förändras och förbättras. Genom att använda en signalerar en att en tänkt till, förstått detta och vill använda sig av ett genomtänkt språk. Varför använda mig av "man" när det är lika grammatiskt korrekt att använda "en"? "En" är könsneutralt och genomtänkt.
Läs texten och tyck till! Jag diskuterar gärna detta, om debatten förs på hövlig nivå.
