du har den kärlek

Att komma hem från en riktig jävla skitdag där en känner att snarare motarbetat än arbetat och inte presterat ett skit. Och samtidigt vara så stressad över en uppsats att inte förstår hur kommande vecka ska kunna innehålla sömn? Samt känna den där vidriga känslan att en inte riktigt räcker till. Att det snarare går åt helvete med allt en rör vid.
- Ni vet det där vidriga spåret som hjärnan kan snöa in på? När en bara känner sig otillräcklig gällande precis allt. Men samtidigt inte ha tid för att bryta ihop. Den känslan. 
 
Och att då möta en varm famn, lugn röst och en doft som gör en lugn. Som bäddar in ens skakande kropp i en mjuk farm och löften om att allt faktiskt kommer att gå bra. Och att en misslyckad dag faktiskt inte är hela världen. Och att uppsatsen faktiskt kommer att lämnas in i tid denna gång. Att få höra de där faktiska sakerna en verkligen behöver för att få en sänkt stressnivå och hjärtfrekvens. 
 
 
 
Det är i dessa stunder som jag inte riktigt vet vad jag skulle ta mig till utan henne? Att vara beroende av en annan människa är det läskigaste jag vet. Det är med skräckblandad förtjusning som jag inser att jag är det av donnan som även är min fästmö. Mitt lugn, min glädje och min finaste av alla. Helvete vad jag älskar henne
 
0 kommentarer