när luften går ur en
Och nu kan jag iaf bocka av opponeringen, som gick ok men som efterföljs av ytterligare ändringar. Så om ännu en vecka ska jag vara helt klar. Vad det nu kan innebära.
Mitt i allt önskar jag att jag bara var en människa som gjorde saker per automatik. Som inte la in hela hjärtat, ett känsloarkiv eller all ens energi - i varenda grej en gör. För energin tar slut. Och jag avundas alla som bara kör utan egentligen tänka efter. Jag mer bokar upp mig på allt som jag vill göra, utan att ens reflektera över hur schemat blir när allt läggs ihop.
Blir så trött på mitt egna sätt att leva ibland. Samtidigt som jag till 97% alltid går på passion och lust, vilket i sig är härligt men besvärligt.