prokrastinera
Jag har lärt mig ett nytt ord, och som jag nu hör var och varannan människa säga. Prokrastinera. Ganska fult ord. Ett sånt där ord som låter tjusigt och krångligt men som egentligen har en ganska simpel betydelse.
Som är: uppskjutande till morgondagen. Vad jag förstått är det en psykologisk handling, som en kanske gör medvetet eller omedvetet. Ofta ångestfyllt beteende.
Vilket är mitt plugg i ett nötskal. Jag har den sämsta egenskapen att 98% av gångerna skjuta fram det till sista timmarna innan deadline. Jennie sa häromdagen att hon hade hört om någon som skrivit en hel C-uppsats på en natt?! Mitt rekord är nog en uppsats på kanske 10 sidor på en natt. Som dessutom levererade bra betyg och lät vettig när jag läste igenom den dagen efter...
Men, nu när jag är i slutskedet av min uppsats så har någon slags förändring skett. Kanske inte världsomvälvande, men ändå. Om exakt 24 timmar och 17 min har jag slutlig deadline. Och jag mottog i går sista dosen kommentarer från min handledare: 118 stycken. Etthundraarton. - och jag löste mer än hälften i går kväll innan läggdags.
Vilket innebär att jag har ca 50 problem att lösa och sen får jag lägga upp min uppsats för opponering. Imorrn vid den här tiden kommer jag att vara ca 75 stenar lättare. Och stoltare.
