att sno någons tjej
Jag har tänkt en hel del på otrohet. Just nu pratar jag med en fantastisk tjej som blivit mitt största stöd för allt det här med Marie - Maries ex. Och det har framkommit nu att Marie ofta hade två tjejer samtidigt, ibland fler. För när vi möttes var hon tillsammans med en annan, som jag var en del av att hon var otrogen mot.
Gällande otrohet har jag alltid resonerat på detta vis: personen som vet om att det finns en annan partner, är alltid 50 % av otroheten. Allt ligger inte på personen som har en relation. Utan går en annan person in i den relationen och ligger eller skapar kärlek - då har den 50 % av skulden. Så det är 50/50 gällande ansvaret.
- andra kan tycka att det bara är personen som har en relation som har ansvar, och så kan en ju också resonera. Fast så tänker inte jag.
I alla fall, så har jag tänkt jättemycket på hur det kommer sig att jag klev in i den relationen? Jag var väl medveten om att det fanns en annan tjej. Dom kom ju till utbildningen som ett par! Jag visste om det från första sekunden. Och vi löste det helt enkelt genom att kyssas i ett rum som hon inte var i. Vi rökte var tionde minut för att vi då kunde hålla hand när ingen såg. När tjejen gick hem så hamnade vi närmare varandra. Och jag tog hem Marie hem med förklaringen att "Marie ska bara visa mig vart mitt hotell ligger, jag gick ju vilse som ni kanske minns, hehe." Och så gick vi.
Dagen efter när vi vaknade på hotellet kom vi in i en frukostmatsal där alla andra deltagarna satt - alla dom som inte kom från Skåne. Marie kom från Skåne. 1+1 osv. Att det blev krispig stämning är en underdrift. Och det blir värre, för under dagen skulle vi ha par-övning, och jag hamnade med tjejen. Under lunchen hamnade jag bredvid henne igen. Och jag minns skammen över att sitta nära någon vars tjej jag precis snott.
Och det blir värre igen, för tjejen skickade en vänförfrågan till mig på fb. Och blev strax efter det dumpad av Marie som berättade om helgen. Och tjejen skickade ett meddelande om att jag gärna fick ta bort vänförfrågan, eftersom hon inte längre menade det... Det här var på den tiden när en inte kunde pausa eller ångra en vänförfrågan själv. Utan den blivande vännen var den som kunde tacka ja/nej/ignorera.
Allt det här är ju bara fruktansvärt och vidrigt gjort mot den där tjejen, och jag bär ju 50 % av ansvaret. Inget snack om saken. Jag visste om att tjejen fanns och jag kunde inte brytt mig mindre. Den enda förklaringen är att jag blev så fruktansvärt förälskad att jag i mitt huvud inte kunde förstå varför Marie skulle vara med någon annan än mig. Det är alltså ett beslut baserat på hjärtdunk och lust. Inget annat hade någon annan betydelse. Jag hade trillat dit och ville maxa till gränsen. Hade Marie sagt att vi skulle boka en biljett till Grekland och sticka från landet, hade jag utan tvekan langat upp kreditkortet och letat fram passet. För det var sådana känslor hon skapade i mig.
Men jag är så sjukt fascinerad över detta! Vad är det som händer i min hjärna som gör att jag känner att jag har rätten att ta en annan människas partner? Varför var min lust och mitt hjärta mer värt än någon annan? Varför skulle mitt hjärta dunka på rätt sätt? Vad är det för signaler som skickas fram och tillbaka och godkänner denna sorts handlingar?
När jag tänker tillbaka på det här kan jag komma ihåg hur jag själv bekräftade för mig själv att det var ok. Nu några år senare kan jag fortfarande minnas den där gigantiska känslan i den där lilla kroppen - även om jag inte direkt förstår det. I dag är otrohet så avlägset i min nuvarande relation att jag blir illamående av bara tanken på att kyssa någon annan. Men det baseras ju på den relation jag har i dag och det hjärtdunk jag har för E <3.
Och jag minns hur jag lyssnade på denna låt och tänkte "OMG Lars har varit med om EXAKT samma sak!" Och jag tror att skickade låten till henne för att hon skulle fatta. Jag ville så gärna vara en LW-sång.