saker jag minns

  • vilken slags tandkräm hon föredrog
  • att hon fick panik av någon skulle komma nära hennes hår och förstöra frisyren
  • hur hon lät när hon kom
  • att hon rökte snabbt och hetsigt
  • hon kunde skriva a4-långa meddelanden bara för att berätta om sin dag, vad hon gjorde eller vad hon kände just i den stunden
  • hennes tatueringar
  • att hon inte tyckte om att prata inför folk och när vi körde sista rundan för utbildningen svarade hon "Toppen". 
  • hennes skratt 
  • att hon lyssnade på klassisk musik om nätterna när hon inte kunde somna
  • känslorna hon fick mig att känna
  • att hon gick och köpte en vit skjorta och svart slips för att jag sa att hon skulle passa i det, och jag hade rätt
  • att hon älskade fotboll
  • hur hon uttalade mitt namn med trippla R istället för ett
  • att hon alltid satte frimärken snett på brev
  • hon hade lena kinder 
  • att hon hade klippt hål på sina fingervantar för att kunna smsa på mobilen. (detta måste ha varit innan det fanns vantar för iphones)
  • nästan hennes doft, fast ändå inte helt
  • att hennes bästa gråt-film var PS. I love you, och att vi såg den på varsitt håll efter att hon dumpat mig medan vi pratade i telefon
  • saker om hennes barndom och tidigare ungdom som hon skrev och berättade om
  • att hon åkte till Mysteriet på Grevholm-slottet och fotade för att sedan mmsa bilden
  • att hon kunde prata med en som att en var den viktigaste personen på hela jorden
  • att hon tatuerade in 08 på sin handled en vecka efter att vi träffats <3 
 
Och vad säger det här egentligen? Egentligen ingenting. Detta är bara några få pusselbitar av vad som var en hel människa. Det här är grejer som skulle kunna ha framkommit under en kvart, men det är också allt jag har kvar av henne. Och jag famlar efter pusselbitarna, jag vill så otroligt gärna förstå vem hon var och varför det slutade såhär.
 
Hon har varit död i snart tre år, men hon känns mer levande än på länge. Jag har läst breven hon skickade, mailen vi skrev och alla tusen meddelanden på facebook. Och jag tänker på alla gånger jag tänkte på att jag skulle höra av mig, men aldrig gjorde. Jag tänkte senast för en vecka sen att det vore sjukt ifall vi skulle springa in i varandra på "tjej-festen" som är i mitten av maj, och föreställde mig hur hon skulle hälsa på E och sånt. Och var liksom bekväm med den känslan? Så sjukt. För även om det gått många år sen vi hängde, så var hon inte bara någon jag kände. Det är som att vi gick från 0 till 1000 på en sekund och sen klipptes det. Fast jag släppte aldrig tanken på att vi en dag skulle ta en öl och skratta åt hur sjuk vår relation var. I mina tankar har hon alltid funnits kvar, som ett slags vurmande. 
 
kärlek
0 kommentarer