just landed

Det var väl när donnan gick till jobbet som jag insåg hur jävla tomt det är. Ingen som gapflabbar åt någons skämt, inga som snackar fitta, ingen som vill ha en text läst eller ett gäng som ska ta en promenad ner till byn. Det är jag och min kaffekopp. Kul. 
- fast det är ju alltid såhär när en kommer hem från en resa. En vill berätta varenda detalj och dela med sig. Samtidigt som en känner sig tom och lite ledsen? Jag blir alltid nerstämd när jag kommer hem från en resa. 
 
Och vårt häng var så unikt. Det gemensamma intresset var väl att vi alla ville eller hade skrivit saker och ville utvecklas inom det. Men sen fick vi chansen att klicka på många andra nivåer. Vilket vi gjorde. Det var länge sen jag fick chansen att hänga över generationsgränserna - vilket jag älskar <333 Och jag minns inte senast jag skrattade så länge och så gott ihop med ett gäng fantastiska flator. 
 
Detta måste ju också tilläggas - det har varit otroligt härligt och befriande att hänga med ett gäng där mer än 90% är flator. Det var väldigt få begrepp och ord som behövdes förklaras, och det var en jävligt skön stämning. Om jag ska försöka förklara känslan för någon som inte är flata: om du är hetero så är det så du känner exakt hela tiden, bara det att du aldrig ens behöver reflektera över det. Du bara känner dig hemma och behöver aldrig ens reflektera över ditt sätt att knulla eller bli kär. Du bara är och får vara. Och ingen kommer någonsin ifrågasätta dina val eller ditt sätt att leva. 
 
Exakt så var hela hänget i en veckas tid. Jag vet att jag skriver och pratar i klyschor när jag beskriver denna resa, men det var så. Inget är överdrivet eller stretchat i kanterna, allt var överdrivet ljuvligt på många plan. Och det bästa av allt - vi har redan spikat vår reunion! Mitt älskade flatkollo, tack för allt! 
SkrivSitges flatkollo
0 kommentarer