maken - en förhållanderoman

Kan vi prata om Maken? - för jag blir inte klok på den. Och jag hatar Gustav, verkligen hatar. Tycker att hen är ett riktigt svin som förstör för Martina. Men vi börjar från början, denna bok är bok nummer ett i bokcirkeln Hedvig som kickade gång vid årsskiftet. Maken är över 550 sidor och ser från början ut som en riktig tegelsten en aldrig kommer att ta sig igenom. Fast språket gör att den går fort att läsa. Det är snyggt skrivet men vardagligt? Allt är skrivet ur Martinasperspektiv och det går fort att komma in i boken tack vare ett vettigt språk. Jag och Ove kände båda att boken kändes väldigt "modern" trots sina 40 år på nacken. Förutom att det inte finns några mobiler eller datorer, skulle boken lika gärna kunna utspela sig nu. Ord som knulla, kondom och onanera förekommer vilket gör att boken känns nutida. 
 
Men till själva handlingen, jag hatar Gustav. Jag känner att Martina inte vill vara med henom, men eftersom dom aldrig riktigt gör slut så fortsätter dom att träffas gång på gång genom alla år. Och en fattar inte varför? Jag förstår inte vad det är som binder dessa två samman? Var kommer deras kärlek ifrån? Varför försöker dom gång på gång? Den lilla biten får en liksom aldrig veta? Eller hur dom blev kära? Jag kände mer och mer att Gustav begränsade Martinas liv genom sin existens, hade dom gjort slut helt och hållet gång två, hade Martina mått bättre och gått vidare direkt. 
 
Däremot känns det härligt att dom lever något slags poly-liv och ligger, blir kära och har flera relationer igång samtidigt - utan att det kallas för otrohet. Otrohet är det inte tal om, utan att dom ser olika relationer på olika sätt och inte ser ett hinder för att ha flera samtidigt. Dessa scener känns vettiga och bra. Att det går att ha flera relationer på olika sätt samtidigt. Kul att få ta del av sådana relationer också. 
 
Och ja, trots att jag avskyr Gustav och hur dom går tillbaka till varandra hela tiden, så finns det något avsnitt när Martina tittar sig själv i spegeln och bara ser Gustavs ex. Åh, hur hjärtskärande är inte det? Att en blivit någons så pass mycket att en själv inte längre räknas som sin egen. 
 
Ni som har läst Maken, vad tycker ni? Är den bra eller dålig? Hatar ni också Gustav? 
Hur fantastiska är inte meningarna som jag strykt under? Här har dom väl gjort slut för kanske andra eller tredje gången? 
 
Vi kom inte fram till något gemensamt betyg för bokklubben? Men jag skulle nog ge den tre av fem palmer. 
1 kommentar
ɑ n n i k ɑ

Gott