ljuvlig förmiddag
Nu rullar tåget mot Sthlm och helgen har gått på en kvart. Och jag inser åter igen hur lätt jag har för att känna mig hemma. Inte för att jag hittar eller kan namn på några platser, men det kan jag ju inte i Sthlm heller...
- men jag har så lätt för att känna mig bekväm och hemmastadd på en ny plats. Kommer på mig själv med att gå barfota i hotellkorridorerna, bära bikini i matsalen och hälsa på folk på stan. Är det för att folk alltid är så trevliga mot mig när jag reser ensam? Eftersom jag som osminkad blir läst som på gränsen till omyndig blir jag lätt daltad med, men på ett snällt sätt. Oftast. Folk visar vägar, pratar på och är gemytliga. Eller kan detta hänga samman med något anknytningsjox från barndomen?
Oavsett, tack för en fin helg. Jag ägnade förmiddagen åt att sola fast det var skugga och läsa. Och boken jag läser just nu - OMG! Jag skrattar högt, blir generad och fascinerad. Boije är queen!
