att gränsa upplysning
Denna morgon hade hen skrivit en text om "könsidentitet". Menat väl, men samtidigt skrivit att hen är dåligt påläst och uppmuntrat andra till att skriva istället.
- och texten var klumpigt skriven. Vilket ledde till att folk rasade, såklart. Skulle någon skriva som hen gjorde om trans, fast om homos - då skulle jag ha rasat.
Mitt i allt bildades tre team:
1) Vi som gillar apan - och ville tolka alla snällt och vänligt.
2) Vi som inte fattar någonting och ber om förklaringar, information och vill förstå varför det är kränkande/hatiskt/fobiskt.
3) Vi som är insatta, kunniga, som skriker till och som gränsar mot allt och alla.
Och jag gillar verkligen team tre. Fy fan vad det är skönt att gränsa mot människor som inte fattar eller är dåligt pålästa - men som ändå vill tycka/tänka/ha tolkningsföreträde! Är det någon som uppriktigt inte fattar, då kan jag ge bok/hemsida-tips. Men folk som inte är kunniga och ändå vill tillrättavisa, säger saker som "nu tror jag att du överdriver"/"måste du alltid läsa in hat i allt?!"/"måste du bli så sur"/"hen menar inget illa". Osv i oändlighet.
Det känns så befriande att kunna gränsa och inte alltid vara en tillgänglig ordbok/kunskapsbank som dessutom när som helst kan bli ifrågasatt och tolererad/tillrättavisad. Ibland är det faktiskt jävligt värdefullt att gränsa och inte ställa upp på sånt. Om du ännu inte testat det, gör det nästa gång en skön snubbe säger något liknande som på bilden nedanför.
