sexualupplysare och bokälskare

om dom gav mig en ny giv

Publicerad 2015-05-13 07:06:01 i kärlek,

Sist jag åkte till Kristianstad var för fyra år sedan. Jag visste inte ens vart jag skulle, jag hade bara fått en plats och en biljett. Jag skulle på min tredje utbildning för RFSL och peppen hade inga gränser. Planen var att jag skulle bli skolinformatör och jag hade fejkat stad för att komma med på utbildningen. Planen var att jag skulle hänga i två dagar, utbilda mig och sedan var det inte så mycket mer med det. Och visst blev jag utbildad, men jag träffade också någon som kom att vända upp och ner på hela mitt liv. Och som nu lyckats med det igen, nästa tre år efter hennes död. 
 
När pappa dog satt jag vid hans sida, jag höll hans hand och jag såg hur hans blick förändrades sekunderna innan han slutligen dog. Jag såg allt och jag var med. Efteråt var det en som sa att det var bra att jag var med, att jag är en sådan person som måste se när det händer, för att jag skullle kunna förstå. Jag vet inte om jag förstår döden bättre än någon annan, kanske är det något en inte riktigt ska förstå. 
 
Anledningen till att jag åker ner nu är för att säga farväl. För att sörja och för att minnas. Applicera dåtiden på nutiden och försöka komma ikapp. Jag vet inte hur en sörjer någon som varit död så länge? Jag vet bara att jag måste försöka. 
 
När jag var i Kristianstad för fyra år sedan var jag inne i en fas av tristess. Jag jobbade heltid på PS, hängde med mina vänner och drog väl hem något ragg då och då. Livet mest lunkade på och jag längtade bort och efter något mer.
- och det var då jag träffade Marie. När hela min kropp skrek av längtan, så stod hon framför mig med sitt snea leende och skorrande r. Och jag minns bara hur mitt liv gick från 0 till 10000 på en dag. <3 Och det som hände då kan inte ignoreras, det var och är för stort för att bara placeras i minnesarkivet. 
 
Kanske blir det här en resa fylld av promenader där jag besöker alla platser jag en gång varit på. Eller så äter jag chips i hotellsängen framför PS. I love you. Kanske får jag spunk och längtar hem. Eller så händer inget särskilt. Men jag går in i något slags flightmode och har lovat mig själv att försöka skriva. För första gången ska jag skriva på något större och längre än ett blogginlägg. Kanske blir det en jävligt bra novell, kanske blir det något större och längre. Jag vet inte, men jag vet bara att jag måste försöka. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela