sexualupplysare och bokälskare

du finns inom mig

Publicerad 2015-10-04 21:08:44 i kärlek,

Ännu ett år har gått och du är fortfarande död. Den senaste tiden har jag tänkt på dig nästan varje dag, det blir lätt så när jag arbetar bara några kvarter från din verkstad. Och jag har märkt att jag tänkt på dig på ett nytt sätt. Något jag ständigt återkommer till är hur naiva vi var. Hur vi trodde att du skulle bli frisk och cancern skulle lämna din kropp. Och jag har tänkt på hur Phia ringde och förklarade att jag var tvungen att börja tänka på att du inte skulle överleva. Det var en vecka innan du dog. Jag tyckte då att hon var elak och kall, nu kan jag ju förstå hur jävla mycket kärlek det låg bakom det samtalet. Men jag ville aldrig förstå att du skulle dö Pappa. Du fick ju inte dö. 
 
Och jag har märkt att jag tänker på det fina istället för allt det onda. Jag vet inte varför det blivit så, men någon slags förändring har skett. Jag är inte längre arg för att du är död. Jag hatar inte längre alla män över 60 år och jag är inte längre sur på mina vänner för att deras pappor lever. Jag är inte längre besviken över att cancern vann över dig. Men det betyder inte att jag inte tänker på dig varje dag eller saknar dig konstant. För det gör jag. 
 
Men det är som att min hjärna sållat bort allt det onda och hemska, och istället lämnat kvar en bunt fina minnen. 
 
Jag tänker inte längre på hur du kunde skrika av smärta när metastaserna växte inuti din mage. Men jag minns hur vi nöjt kunde fnissa över den dagliga portionen med jordgubbar, grädde och cointreaue. Jag fokuserar inte längre på hur jävla jobbigt du tyckte det var när jag behövde följa dig till toaletten, utan ler istället åt hur glad du var när du orkade sitta upp och äta. Jag bryr mig inte längre om hur förnedrande jag tycket det var för din del att du tappade bort dig i din egna meningar, och skrattar istället åt den där gången jag söp dig full på rödvin en eftermiddag. Eller hur jag alltid tryckte en extra gång på morfinknappen, så att du slapp bli stressad över att smärtan skulle återkomma. Jag är inte längre bitter över att du somnade gång på gång under ett samtal, men jag minns de ögonblick vi ratade Strindberg och jag läste högt ur Benedictssons bok Pengar. Jag fokuserar inte längre på det hon skrek efter att du dött, men jag minns hur din blick blev klar och lugn innan du tog ditt sista andetag. 
 
Jag minns när du, jag och Jonas hade grabbkväll, hur du inte kunde stava till Pocahontas när du, jag, Jenny och Sophia spelade Retro eller hur grinig du kunde bli om någon pettring satt ner och arbetade. Jag minns hur mycket du älskade ditt arbete, hur du nöjt kunde skratta åt dina egna skämt och hur du alltid blev vän med folk i din omgivning. Jag tänker på hur du gjorde mina teknikprov i åttan och nian, skjutsade mig och mina vänner på lastbilsflaket till balen i nian, samt hur du ordnade björkris till flaket när jag tog studenten. Och jag minns alla gånger du stannat kvar extra för att prata med mina lärare och alltid skulle dra någon historia som alla skrattade artigt åt. Att du alltid skulle krama mina vänner och såg till att alla bar ett rosa band under oktober månad. Eller hur du alltid stoppade in dina färgglada pikétröjor innanför jeansen. Och att du aldrig bar strumpor mellan april-oktober. 
 
Och jag älskar att se hur du lever kvar i mina syskon med hjälp av uttalanden, minspel, ordspråk och rörelser. Det kan vara en mening här, en handrörelse där eller andra småsaker som jag vet att jag sett tidigare i dig. Vad jag ärvt från dig? Förutom perfekta ögonbryn har jag ditt fjun runt huvudet, dålig syn, jobbmoral och konsten att kunna somna hos tandläkaren och i en solstol så fort solen skiner. Samt det där med att alltid nysa i solen. Det här även mini-E tagit över <3 
 
Älskade Pappa, du är så otroligt jävla saknad. I dag har det gått fyra år sedan du lämnade oss, men på något sätt finns du fortfarande kvar. För alltid. 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-10-04 21:35:37

<3 <3<3

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-10-04 21:35:56

/Emly

Postat av: Ernst

Publicerad 2015-10-04 22:41:13

<3 <3 <3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela