Manifest för hopplösa
Jag har ju tidigare läst Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn. Och Manifest för hopplösa är en fortsättning, som jag skulle säga kan läsas fristående.
Även i denna bok får vi ta del av Emanuels liv, tankar och handlingar. Tore, Emanuels bästis får en lite större roll i denna bok då Tores får veta att hen har ett syskon. Sykonet Marco ska komma på besök, vilket gör att Tore blir snäppet mer populär? Och Emanuel försöker att tackla detta på olika vis. Samtidigt struntar Emanuel i att söka till gymnasiet, har ingen aning om vad hen vill göra och lyckas strula till det med ungefär allt hen kommer i närheten av. Precis som i förra boken lyckas Emanuel med att ställa till det på alla sätt och vis, konstant. Det är pinsamt, väldigt roligt och hög igenkänningsfaktor konstant.
Hade jag varit femton hade jag gärna velat bli kompis med Emanuel och Tore. Och jag hoppas verkligen att dessa böcker blir film. Manifest för hopplösa får tre av fem palmer.