tandläkare eller gyn?
Det kanske inte syns på bilden, men min högra kind är svullen, hela högra käken spänner, min underläpp känns som dubbel storlek och min tunga ligger platt som hos någon som är dålig på att hångla. Jag har dragit ut min första tand. :(((
Jag vet inte vad ni har för relation till er tandläkare, jag tycker att min är rätt krispig och oförskämd som lägger till ett "bara" framför summan en ska betala. Som när jag fick en nota på X antal tusen, och "bara" skulle betala 1900kr pga försäkring. Enligt vems ekonomi är den summan "bara"? Inte min iaf.
Och förutom att min tandläkare är krispig ogillar jag allmänt att gå dit. Jag är inte rädd för instrumenten, bedövning eller annat dom utsätter en för. Men jag känner mig som en dålig människa? Som att jag ätit mig till eller slarvat mig till alla fel i käften. Eller att jag ska skämmas för att jag har genetiskt anlag för tandsten. Jag får alltid ångest av att ligga där och höra dom mumla massa formler och förklara alla fel en har.
Istället älskar jag ju att gå till gyn! En får ligga och balansera medan någon riktar en strålkastare mot ens fitta. Ens kön är liksom i centrum och helt och hållet i fokus - och det är ju inte varje dag det är så. Dvs om en inte är kukbärare och åker tuben i centrala Stockholm... Men hos gynekologen kan jag alla ord, hänger med på alla begrepp och det kan bli en ganska trevlig stämning. Gynekologen gör ju ofta allt för att en ska må bra och vara avslappnad, och det blir alltid trevligt att hänga där. Dessutom känner jag mig inte korkad som jag gör i tandläkarstolen, utan jag fattar allt som sägs och kan babbla på i samma termer. Mysigt. Så jag skulle hundra gånger hellre gå till gyn på regelbunden basis än behöva gå till käftis och få skuldkänslor.
Och jag kan bara hoppas att folk inte har samma känslor för gynekologen som jag har för käftis, för då är det något som är fel.