sexualupplysare och bokälskare

Den andra kvinnan

Publicerad 2016-12-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst Den andra kvinnan av Therese Bohman. Den ges ut av Norstedts. Det tog ca en halv sida innan jag kom på att jag läst Bohmans tidigare bok Den drunknade, och att jag aldrig tyckte om den. 
 
Boken är på 200 sidor, men det kändes upprepade gånger som att jag antingen läste samma scen om och om igen alternativt som att boken aldrig tog slut. Det var först typ 160 sidor in i boken som något hände, som gav boken ett driv framåt. 
 
Huvudkaraktären arbetar i bespisningen på ett sjukhus i Norrköping. Dom lagar inte ens maten, utan dom värmer maten och fyller tallrikar åt gäster eller gör matlådor. Jag vet inte ens om hennes namn nämns? Hon är liksom ingen. Hon värmer mat, diskar, har hand om salladsbaren och bär samma simpla kläder som undersköterskorna gör. Men bespisningen är allra lägst ner på listan, dom är inga alls. 
 
Hon vet att hon egentligen hör hemma på en annan plats, på ett annat arbete och i en annan stad. Egentligen ska hon vara författare och utföra något. Hon har bara råkat hamna här på timvikariatet i Norrköping. Men hon är egentligen menad att göra något bättre och större. 
 
Hennes fritid består av långa promenader, studentfester med sin kompis Emelie som hon egentligen inte tycker om eller ens vill gå på. Hon vet ju att andra saker väntar och kommer att ske. När som helst. 
 
Tills hon träffar läkaren Carl Malmberg. Han har ett namn, han har utstrålning och han har makt. Han väcker något hos henne, alltså självklart sexuell lust och kåthet. Dom börjar ligga redan efter tredje skjutsen hem. Men med honom får hennes liv en maning. Hennes kropp får en uppgift och han ger hennes yttre en anledning till varför det ser ut som det gör. 
 
Sen är det en random otrohetsaffär. Hon blir kär, dom knullar, hon blir lurad, han köper presenter, hon känner mer, han vill bara ligga osv osv osv. Snark. En historia som en läst hundra gånger. 
- det som gör att denna bok får en tvåa istället för en etta är att huvudkaraktären träffar en kompis, Alex. Dom blir nära vänner och dricker vin, hånglar och Alex får veta allt om otroheten. Och det hade ju kunnat vara en liten bagatell, om det inte var så att Alex är dotter till Carl... 
 
Som ni förstår tyckte jag inte om boken. Jag var nog helt enkelt inte på rätt humör för att läsa ännu en historia om en nollställd kvinna som tror att hon blir någon först när en man ser henne. Det. är. så. jävla. tröttsamt. Snark. Men det är lite kul att hon ligger med pappan och dottern, tror jag? Det fick mig iaf att lyfta på ett ögonbryn en gång. Den andra kvinnan får två av fem palmer. 
 
Therese Bohman och bilden är snodd här

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela