Ingen mänska en ö

Det är ingen hemlighet att jag dyrkar Louise Boije af Gennäs. Jag älskar Stjärnor utan svindel!! Och jag slukade Ta vad man vill ha på någon dag. Och jag har påbörjat Boijes senaste triologi, men medvetet dragit ut på. Och när jag hörde mamma skratta högt upprepade gånger, blev jag väldigt peppad. 
 
Ingen mänska en ö gavs ut av Månpocket och kom ut första gången 1994. Huvudkaraktären är Maja som är en såndär person som inte riktigt existerar. Hon vet inte vem hon är, hon tar ingen plats, hon är alldeles vanlig och normal med råttfärgat hår. En ganska vanlig karaktär som förr eller senare blommar ut av någon anledning. Maja bara är. Hon jobbar på ICA, har inga direkta vänner, har dåliga relationer till hela sin familj och har börjat plugga av någon anledning men hon vet egentligen inte varför.
 
Maja har även en farmor som ligger inne på hem. Och eftersom Maja inte direkt har något att göra med sitt liv och eftersom hennes familj är så oerhört upptagen med allt annat, blir det Majas uppgift att hälsa på Farmor en timme om dagen. Och den relationen är så jävla fin och otroligt roligt beskriven!
 
Vi tar det bra före det dåliga: Boije har ett språk av guld. Meningarna är geniala, jag skrikskrattade och ögonen for över ögonen. Det är riktigt riktigt bra språk.
- men, det märks så jävla tydligt att boken har över 20 år på nacken. Skulle den kommit ut i dag hade jag tolkat det som en reklam för SD. Anledningen är Christos. Christos är så kallad "invandrare", förutom att han bott hela sitt liv i Sverige men bryter lite då hans föräldrar är från Grekland. Men han är typ som "svensk" och inte alls som "andra invandrare". Men han har passion! Och han vill bestämma över sin syster! Och han har en helt annan "kultur" och "syn på kvinnor". Men han kan också älska. Alltså rodnade gick från hårfästet till hakan när jag läste två-tre sidor lång beskrivning om skillnaden på att knulla och att älska. Christos tar Maja med storm och fyller hennes liv med mening. Det är härligt, fantastiskt, omtumlande och alldeles, alldeles underbart. Men vad händer när en inte tycker samma sak om hur kvinnor och män ska få bete sig, handla och agera?
 
Jag tycker att boken är bra, men stundtals dog jag över gamla och rasistiska åsikter om "kulturella skillnader" och "invandrare". Det sänkte läsupplevelsen och jag kunde liksom inte dra "20-år-sen-kortet" konstant. Om en vill läsa en bok om relationen mellan ett barnbarn och en farmor kan jag rekommendera boken. Men skippa alla sidor om deras "kärlekshistoria". Det är bara jobbigt och trist. Stereotypen och trångsyntheten vinner över de vackra beskrivningarna av kärleken och deras relation.
 
Ingen mänska en ö får tre av fem palmer. 
Författeren Louise Boije af Gennäs, bilden är tagen av Anna-Lena Ahlström och är snott här
90-tal Månpocket förlegat skämskudde
0 kommentarer