sexualupplysare och bokälskare

Slutstation rättspsyk

Publicerad 2017-04-19 09:00:00 i böcker, girls <3,

Boken i rad två till vänster är bland det viktigaste jag läst. Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott är skriven av Sofia Åkerman och Therése Eriksson. Det är Natur och kultur som ger ut den. 
 
På omslaget är en är en ung kvinna iklädd en hockeyhjälm, och det kan en ju reagera på. Varför skulle en person ha hockeyhjälm på sig om en den inte är på väg att spela hockey? Eller befinner sig i en ishall. Men att bära hockeyhjälm är en straffmetod som användes och kanske fortfarande används? Främst för att personen ska misslyckas med att krossa sin egen skalle. Andra straffmetoder är tyghandskar som sitter likt stora tygpåsar över händerna för att förhindra personen från att skada sig själv. Eller ett midjebälte där händerna blir fastlåsta vid midjan. Eller bältning där hen blir fastlåst runt händerna, fötterna och midjan. Eller total isolation. Där en personal går förbi någon gång i timmen.
- resten av tiden ägnade sig personalen åt "kärleksfull cynism", ignorerade personerna, pratade över deras huvud, undvek ögonkontakt och gjorde sig lustig över deras självskadebeteende.
 
Allt detta ägde rum på Sundsvalls rättspsyk och ett rättspsyk i Växjö. Rättspsyk är alltså den plats där personer som begått grova brott men som av olika anledningar inte dömts till fängelse hamnar. Olika diagnoser och psykoser är saker som kan leda till att en person hamnar på rättspsyk. Det kan vara personer som våldtagit, mördat, misshandlat men som pga sitt mående/psyke inte hamnar i fängelset. 
 
Personerna som hamnade där pga sina självskadebeteenden var unga tjejer mellan 16-30 år. Dessa kvinnor har slussats fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser och slutligen hamnat på rättspsyk, för att vården inte visste vad en skulle göra med dom. Kvinnornas beteende resulterade i att dom blev inlåsta med personer som begått brott. Det kvinnorna gjort är att dom skadat sig själva. Och att de inte fick den vård de behövde. Istället för vård blev de isolerade, fick bära hockeyhjälm och handskar (som är olagligt i Sverige). 
 
Denna bok är ett dokument av hur unga kvinnor behandlas, eller snarare ickebehandlas av vården. Fy fan, gång på gång kom jag på mig själv att tacka min lyckliga stjärna för att jag inte känner någon som blivit behandlat på detta vis. Och att jag själv inte varit där. Samtidigt så har vi läkare och politiker som pratar över deras huvuden, som vet om att detta pågår men som ändå ignorerar det. 
 
Boken är så jävla, jävla viktig. Och den är jävligt bra skriven. Den inleds med tydliga förklaringar av olika begrepp så att en som inte är insatt i detta, dvs jag, kunde förstå saker. Fy fan. Slutstation får fem av fem palmer och jag rekommenderar den till alla. Det här är ett för viktigt ämne för att bara intresserade eller drabbade ska läsa. Alla borde läsa den. 
 
Författarna Sofia Åkerman och Therése Eriksson. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela