sexualupplysare och bokälskare

Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest

Publicerad 2017-08-30 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag läste Nina Åkestams recension av den här boken på fb, och hon var eld och lågor! Jag sprang till biblan på lunchrasten och lånade Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest av Jessa Crispin som ges ut av Daidalos förlag
 
Jag var helt beredd på att bli blown away och helt gone with the wind. Men det blev jag ju knappast. Snarare uttråkad. Jag har lärt mig mer om feminism på ett mjölkpaket. 
 
Jag har ju så lätt att tycka om saker för att någon jag gillar eller ser upp till tycker om något. Men jag är så förbannat naiv. Och jag måste nog lära mig att även folk jag tycker är vettiga kan tycka annorlunda än jag. 
 
 
Daidalos ägnar ca 163 sidor åt att racka ner på alla feminister som inte ägnar sig åt den feminism som hon själv förespråkar. Och ca 3 sidor åt att godkänna att en inte är en dålig människa för att en inte gör exakt allt som hon tycker är rätt. Och lustigt nog är jag helt emot hennes syn på vad "riktig feminism". För i min värld finns det ingen som har rätt att bestämma vad som är feministiska frågor eller vilka vägar som är bäst för att uppnå ett feministiskt samhälle.
- det är min fasta ståndpunkt och jag är otroligt trött på feminister som ägnar sin energi på att racka ner på andra feminister. Eller dom som vill gradera olika feministiska frågor. Ska en hålla på att alltid värdera frågor mot varandra kan en ju lika gärna lägga sig ner och dö direkt. För då har vi alla förlorat. Min fasta ståndpunkt är att ingen annan har rätt att bestämma eller döma olika feministiska områden som mer eller mindre viktiga. Så enkelt är det för mig. Om vi alla strävar efter samma mål: att uppnå ett jämställt samhälle där människor värderas på samma sätt oavsett kön, sexualitet, könsidentitet, klassbakgrund, funkis - då ser jag inte varför jag har rätt att tycka till om andra människors tillvägagångssätt eller område de brinner lite extra för.
 
Jag kan ta mig själv som exempel: jag brinner extra för att kvinnor ska få rätt kunskap sina kroppar, fittan*, fertilitetsförmåga och hur en kan undvika oönskad graviditet eller könssjukdomar. Jag brinner för att kvinnor ska vara trygga i samhället, på sina jobb och under sina utbildningar. Att kvinnor pluggar om dom vill och det dom vill. Att dom vågar ta plats på olika arenor. Jag brinner också för att barn ska få samma uppfostran och en bild av att de kan göra vad de vill. Jag kan också prata extra om hur det ser ut rent struktrellt kring diskriminering, kriminalitet, mäns våld mot kvinnor och hur många våldtäkter/överfall/sexuella övergrepp som årligen sker. För vi lever i ett samhälle som aktivt godkänner mäns våld mot kvinnor.
- däremot brinner jag inte lite extra för att det är fler män än kvinnor som dör i arbetsrelaterade olyckor, eller att män går miste om att lära sig att prata om känslor/kärlek/sexualitet pga kassa mansnormer, eller att det är flest män som tar livet av sig pga ensamhet. För jag har varken tid eller rum för dessa frågor i mitt liv. För jag brinner redan lite extra för så många frågor.
 
Är jag en dålig feminist för det? För att jag aktivt väljer vilka frågor jag brinner för och vilka frågor jag inte brinner för? Är jag en dålig feminist för att jag är för att en ska ha en buffert på kontot men som inte kan något om aktier eller hur jag skulle kunna spara på ett bättre sätt? För att jag inte är kapitalist? För att jag gärna går runt med en tröja med trycket "FEMINIST" på bröstet? Är jag en dålig feminist för att jag gärna lär mina syskonbarn dessa viktiga frågor men som inte längre vill lära män något?
 
Jag vet inte. Jag vill tro att vi alla förr eller senare inser varför feminism behövs och vilka skillnader feminister gör i samhället. Utan feminism hade vi stått stilla. Mycket har gjots och mycket är kvar att göra. Men vi kommer knappast framåt om vi ägnar tiden åt att klanka ner på olika frågor och områden. Vi behöver feminister som tror på att allt löser sig med en stor plånbok, vi behöver nykläckta feminister som diskuterar "tjejfärger" vs "killfärger" och som slåss för sina barn på förskolan, på samma sätt som vi behöver tonåringar som har Beyonce som idol och som gärna tatuerar in GRLS på knäskålen (ok jag vill göra detta!), och vi behöver feminister som varit det i 40 år och som slagits för kommande generationer. - vi kommer inte längre fram om vi ägnar tid åt att shamea andra för deras feministiska val. Alla kan inte vara radikala och slå sig blodiga, akademikerna, bokcirklarna och föräldrargrupperna behövs också. Vi behöver skapa ringar på vattnet och kunskapen måste alltid hållas levande. Så till skillnad från Crispin är jag för att vi skapar olika slags feministiska inriktningar som är mer välkommen, än snävar till det ännu mer än det redan är. Jag tror inte på vit feminism, akademisk feminism eller rik feminism. Jag tror att vi alla behövs och lär av varandra konstant. Och ja, kanske behöver vi tuffa till oss och sätta hårt mot hårt. Den tiden kommer. Men hellre små fighter dagligen en en revolution var hundrade år. 
 
Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest får två av fem palmer.
PS. läs den gärna, för jag vill diskutera den med folk! 
 
 
 * självklart vet jag att det finns kvinnor som inte har en fitta osv. Men det fattar ni ju. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela