sexualupplysare och bokälskare

Att prata yta och feminism kan jag inte ens gå in på för det finns så mycket konflikter i mitt eget huvud att jag aldrig blir klok på mig själv. En kort sammanfattning: min grundtanke är att alla ska få utöva/identifiera/tänka kring sitt eget sätt att skapa och vara feminist. Och allt är av lika värde. Alla frågor och handlingar ska få plats. Dvs folk som är femme och använder rött läppstift som metod är lika värde dom som inte sminkar sig alls. Osv. Och även fast jag tycker att alla ska få göra som dom vill, så är det ändå något i mig som skaver. Det skaver i mig när jag tänker på all industri som finns kring utseende, kroppsbehåring, rynkor, vikt, smink och egentid. Och vilka den riktar sig till. Vi kan liksom aldrig komma ifrån det, hur mycket vi än intalar oss att det inte är så. 

Ibland kan det bara krocka i mig när jag tänker på hur våra olika beteenden ser ut och vad vi lär oss att tycka om/ha intresse för. Och hur mycket dubbel bestraffning det finns kopplat till allt detta. Det utövar jag ju på mig själv dagligen eftersom jag är en aktiv del i det hela. Och ibland händer det att jag landar i tankar som "men är det så jävla farligt då?" Och ja, det kan det ju vara. Om en inser en dag att en lagt alldeles för mycket tid på sitt utseende för att pleasa andra istället för att läsa/träna/utöva lerduveskytte. Eller om inser att en aldrig gjort det för sin egen skull, vad det nu innebär. Och ibland landar det i att jag tänker på folks utrymme i hjärnan. Eftersom jag saknar all information om hudvård, lotions, syror och skit - vad har jag då sparat i min hjärna? När brast skapandet av det intresset hos mig? Och vem kan säga att det är bättre?

Egentligen ville jag bara berätta om min nya mask som innehåller "aktivt kol", men nu fick ni istället en kort genomgång av mina tankar kring utseende, kapitalism och genus :)))