Änglamakerskan
Jag är klar med åttonde delen av Camilla Läckberg om poliserna i Tanumshede, Erica Falck och hennes man Patrik. Och Änglamakerskan är den allra bästa. Vill ni läsa dom andra recensionera finns dom här: bok ett, bok två, bok tre, bok fyra, bok fem, bok sex och bok sju. Det är Månpocket som gett ut allihop.
Erica Falck har nu en fyraåring och tvillingar som är två, dvs fullt upp med barn. Dessutom försöker hon komma på vad för riktigt mordfall hon ska skriva om härnäst. Paula är höggravid, Martins fru är svårt sjuk, Bertil måste banta och Annika har fullt upp med sitt barn. Det står ganska stil rent krim-mässigt, tills en gammal barnkoloni sätts i brand.
Den historiska biten denna gång är riktigt spännande och hemsk. Som titeln avslöjar handlar det om änglamakerskor, ett otroligt vackert namn på något så sorgligt. Änglamakerskor är alltså kvinnor som tog hand om barn, men vanvårdade dom tills dom dog. De fick även betalt för detta.
Förr fanns det lagar och normer som innebar att ogifta kvinnor inte skulle bli gravida eller föda barn. Förutom lagarna fanns det ju samhällen som bespottade, frös ut eller mördade dessa kvinnor. Att föda ett utomäktenskapligt barn kunde förstöra livet för en kvinna av flera olika anledningar, vilket innebar att många hellre valde att lämna bort eller döda sina barn. Eller valde och valde, jag kan inte ens kalla det för ett val. Gällande att mörda barn har det varit dödsstraff på i Sverige. Jag har även för mig att det finns någon lag om som innebar att utomäktenskapliga födslar kunde leda till riktigt hårda straff. Dessa lagar är ju såklart skapade för att hålla koll på kvinnor och deras sexualitet.
Förutom detta tema har boken ett annat viktigt tema som vi liksom aldrig kan sluta prata om: högerextrema grupper. Jag hyllade Rudbergs förra bok, för det är jäkligt snyggt när viktiga åsikter och ställningstagande bakas in hos karaktärer. Och det görs även i den här boken! En av karaktärerna, John, är partiledare för Sveriges vänner, som även planerar en stor, organiserad attack i centrala Stockholm. De tidigare böckerna kan ses som ganska platta? Det är inte så ofta som karaktärerna är eniga, har starka åsikter eller säger rakt ut vad de känner. Men i denna bok är alla enade att John är ett as, att deras retorik är rasistisk och han + hans partikamrater är hemska. Och att det kan krocka inuti en när en person kan vara så trevlig men samtidigt ha så fruktansvärda åsikter. Jag gillar ju det där när karaktärer tar ställning. Dessutom känner jag ju dom här personerna, vi har ju hängt i åtta böcker. Därför känns det extra bra när alla är enade om vad de tycker om John och hans vänner. Det är riktigt bra och realistiskt beskrivet.
Något som jag också gillar är att Falck börjar bli irriterad på att det är hon som tar allt ansvar i familjen. Hon har mest ansvar för barnen, hon sköter hemmet med allt vad det innebär och gör allt för att få familjen att gå runt. Hon är den som styr upp, planerar och parerar när hennes svärmor lägger sig i. Medan Patrik liksom är polis och inte så mycket mer än så. Det är alltid hon som får lägga skrivandet på is, avboka en intervju eller skjuta på ännu en skrivdag för att han måste iväg och jaga bovar. Det är mycket irritation som skiner igenom, vilket är härligt. Jag väntar på en revolution eller explosion i nästa bok!
Änglamakerskan får fyra av fem palmer.
Författaren Camilla Läckberg.