min spolning
För en vecka sen gick jag igenom en HSSG (Hysterosalpingosonografi), dvs att min livmoder fylldes med koksaltlösning för att kontrollera så att jag har fria passager i äggledarna ut mot äggstockarna. Detta var träff två av fyra i vår fertilitetsutredning. Och alla patienter kan reagera på olika sätt, men såhär reagerade jag.
Först fick jag klä av mig och lägga mig på plats i gynstolen, min gynekolog kallade på en kollega och så hjälptes dom åt. En kateter fördes in och jag undrade hur långt upp mot livmodertappen den skulle, då förklarade hen att den redan var placerad inuti min livmoder - så jag kände alltså ingenting av detta! Det var detta steg som jag var mest rädd inför, eftersom jag har en "lätt-stött" livmoder, vilket innebär att jag har lätt för att blöda vid gynundersökningar och när något kommer åt min livmodertapp.
I alla fall, katetern var på plats och ett ultraljud fördes in - samtidigt som min livmoder skulle fyllas med vätska skulle dom kolla hur vätskan sipprade ut via äggledarna. Jag som inte har några problem med gynundersökningar och liknande grejer brydde mig inte märkvärt om att det var två personer och fyra händer som skulle hålla koll på allt. Jag var mer fascinerad av själva processen.
Sen fylldes min livmoder med koksaltlösning, vilket först bara kändes av, jag kunde liksom känna hur livmodern blev fylld. Och sen kändes det som att den stretchades ytterligare vilket gjorde ont. Sen tömdes den sakta och det gjorde mindre ont. Då sprutade dom in lite luft, det bubblade till, jag skrattade och dom log, det fanns ju inget jag kunde göra åt det. Men när luften åkte in gjorde det också ont igen. Sen skulle en omgång vätska in igen vilket ilade och sved, den där känslan av att livmodern stretchas kom igen och det kändes som att någon kramade om min livmoder. Då var undersökningen klar!
Vätskan hade sipprat ut bra och allt såg toppen ut! Det som skulle kunna vara ivägen är ärrbildningar som en kan få av tex könssjukdomarna klamydia och gonorré som en gått med ett längre tag. Men då har en ofta fått en äggledarinflammation och därefter fått ärrbildningar. Ärren dyker liksom inte bara upp av sig själv och det är sällan som könssjukdomarna går så pass långt.
Jag hade tagit dubbla alvedon innan undersökningen och tog det vid lunch sen på jobbet och sen på kvällen. På kvällen under vår skrivträff gjorde det otroligt ont. Det gjorde ont när jag andades, satt stilla, stod upp eller bara var. Men jag fick ingen feber, vilket annars hade varit ett tecken på infektion. Det kom en liten blödning som var förväntat. Dagen efter hade jag också ont när jag stod upp, men framåt kvällen på tisdagen kände jag inte så mycket. Och på onsdagen när det var dags för nästa undersökning kände jag inte av något alls.
OBS: såhär reagerade jag. En del känner absolut inget alls, en del känner av lite då och då. Andra kan få en infektion, men det ska personen som utför undersökningen prata mer om. Och ja, även om det gjorde ont att fylla livmodern med luft så var det fascinerande att vara med om :)))
