sexualupplysare och bokälskare

Jag har sporadiskt följt Anna Suvanna Davidssons instakonto och jag vet att jag läste några av hennes gamla texter som hon skrev i samband med eller efter en skilsmässa. För det var några gånger under tiden som jag läste boken som jag kände igen några avsnitt, att jag läst dom tidigare, eller snarare om dom. Jag har något svagt minne av att Bloggkommentatorerna skrev om en blogg som hade en anonym skribent och att dom gissade at det var Davidsson. Och med tanke på att boken heter En apa i Rågsved och författarens instagramkonto heter apansattigranen har jag dragit den galna slutsatsen att mycket av det som står i boken är självupplevt. Hur som helst är den utgiven av Mima förlag. 

 

Vi får följa trebarnsmamman Tess som lever tillsammans med Rickard. Hon pluggar och sliter med en uppsats för att kunna bli lärare och jobbar extra i en underklädesbutik. Dom bor i en lägenhet på söder och hon inser att hon inte längre vill vara med Rickard. Stundtals känns Rickard som vilken man som helst, ni vet lite sådär nedtryckande, förminskande, mästrande och samtidigt ganska lat. En man som tänker att han säger och gör allt för att "hjälpa" en kvinna som egentligen inte vet bättre. Men egentligen handlar det om att han detaljstyr allt hon gör och tänker. Så förutom dom sidorna som inte är sådär supercharmiga kommer andra sidor fram hos honom som innefattar kontroll av ekonomi, sexuella övergrepp, hot om självmord vid eventuell bruten relation och självklart blir det värre när hon bryter sig loss. Han hotar med att han kommer att dö och han gör kanske det mest oförlåtliga - han vänder barnen mot henne. 

 

OBS: detta är ingen spoiler, det står på omslaget om skilsmässan och hennes nya liv som ensamstående mamma. Och jag tror nog att det var det jag blev mest berörd av, hur pappan beter sig mot barnen och hur han hanterar ekonomi efter att Tess valt att lämna honom. För det är så jäkla enkelt för män att bete sig som svin. Att vända barn mot en annan vuxen kan ju en göra oavsett vilket kön en har, men det där ekonomiska är det ju främst män som kan göra. I en heterorelation är det oftast män som tjänar mest och som därmed kan utöva ekonomisk utpressning mot sina flickvänner/sambos/fruar som gör att de inte kan lämna när/om de vill. Det är ju ingen slump att det finns en fastslagen lägsta summa som en förälder ska betala i underhåll till den förälder som har större delen av vårdnaden. Och det är inte heller någon slump att det oftast är just den summan på krona som pappan betalar. Och det absurda är att jag känner många mammor som har hand om barnen och då får det där futtiga bidraget samtidigt som många pappor låter pengarna växa på hög eller skämmer bort nya partnern/barnen. Fy fan, finns inget vidrigare beteende. Allt som handlade om ekonomi och känslomässig utpressning var riktigt jobbigt att läsa.   

 

Men det fanns också mycket annat som var jobbigt att läsa som, tex ord som "fullblodsflata". Och jag ska fan inte grotta ner mig i det för det är inte min uppgift som läsare att kategorisera karaktärens sexuella läggning. Men en ciskvinna som har haft och vill ha sexuella och amorösa relationer med män samtidigt som hon fantiserar om och vill dejta kvinnor är ju en person som jag skulle vilja kalla bisexuell. Men gång på gång återkommer Tess till att hon aldrig haft en lesbisk relation, att hon vill vara flata osv. Kan hon inte bara landa i att hon är bi? Och det är så jävla tråkigt att läsa om ännu en kvinna som hyllar konceptet flata och drömmer om livet som lesbisk. För det brukar ju typ innefatta ett liv utan en äcklig man (som hon tidigare varit gift med/levt ihop med) och någon slags tanke om att leva med en människa som tänker exakt likadant som en själv och med len hud. Alltså kalla mig galen, jag älskar att leva med E och hon är det bästa som hänt mig - men sluta för i helvete att försköna livet jag lever. Folk som drömmer om ett lesbiskt liv förringar och förminskar samtidigt att gruppen lesbiska och bisexulla kvinnor är dom som mår nästan sämst i vårt samhälle, dom som dricker mest på internationell nivå, som tar mycket tabletter, har npfs, hög självmordsrisk och som lider av psykisk ohälsa. - ingår allt detta även i Tess drömmar? 

 

Vad det gäller språket var jag inte särskilt imponerad. Gång på gång kom jag på mig själv med att ha läst massa sidor utan att riktigt veta vad jag läst och jag tror att det hänger ihop med att kapitlena inte sträckte sig över hela sidor, utan det kändes som en barnbok på det sättet att ett nytt kapitel kunde börja på samma sida som ett annat kapitel avslutades + att kapitlet hette något som hintade om vad texten skulle handla om. Och det kändes mest överflödigt. 

 

Så sammanfattningsvis var bitarna om ekonomisk utpressning och Rickards känslovändningar intressanta och vidriga att läsa. Och dom lesbiska äventyren var roande men utan direkt tyngd. Men jag tror att alla som någon gång levt i en heterorelation kan känna igen sig i den här boken, och det är ju bra för dom. En apa i Rågsved får två av fem palmer.