sexualupplysare och bokälskare

Jag har läst en annan bok av Emmy Abrahamson och tyckte sådär om den. Det var inte riktigt min humor. Men sen var jag och Fridah på en flaschig bokfrukost där Andersson var med och pratade om sin bok Hur man gör succé på ett dårhus, och jag blev intresserad. Det är Albert Bonniers förlag som ger ut boken. 

 

Maja jobbar som stand up-komiker, och redan där är ju jag intresserad eftersom jag inte kan tänka mig något värre yrke. Jag har överlag otroligt svårt för stand up eftersom jag får sån ångest för alla som inte skapar skratt. Alltså den känslan att en jobbat med ett material länge, ställer sig på en scen och ska prestera på 90 sekunder och sedan att ingen skrattar. Tänk er scenen i SATC när det visar sig att Miranda dejtar en gift man så fattar ni min känsla. 

 

Hur som helst, Maja är stand up-komiker och det går väl sådär. Det enda hon vill är att folk ska skratta åt henne, att hon är rolig och uppskattas. Samtidigt så har hon depressionen Sven som ständigt är närvarande och som sabbar ganska mycket. Hon kan hantera det ganska bra, men ibland slår det över och hon blir sängliggandes. Eller manisk. Ofta kan alkohol dämpa Svens närvaro, samtidigt som det kan sabba ännu mer. Och ständigt jakten på att vara rolig i alla sammanhang. Att vara kvinnlig komiker är nog bland det jobbigaste en kan vara. Det blir ju liksom dubbelt så mycket att kämpa mot - dels som kvinna är en ju alltid motarbetad i allt en gör, dels som komiker är det väldigt få som kan slå sig fram. Antingen får en vara med pga utseende, för att "en kvinna behövs som alibi" osv. Jag som ogillar stand up kan samtidigt minnas texten som Annika Lantz skrev om hur hon blivit behandlad av TV4 under alla år som kvinnlig komiker, och på andra sidan sitter Mårten Andersson och menar att kvinnor "kanske bara måste bli roligare"...

 

En dag går ett terapisamtal snett och Maja hamnar på psyket. Och historien börjar med att Maja är inlåst och ju längre en läser desto närmre kommer en händelsen som ledde till att hon hamnade där. Det är riktigt snyggt skrivit och ett väldigt bra upplägg. På samma sätt som jag kände med förra boken förstod jag när det skulle vara roligt även om jag inte skrattade högt, däremot blev jag berörd av allt det andra. Det var ärligt och fint skrivet om psykisk ohälsa och främst depression och jag tänker att kombon av humor är bra. Folk som är ute efter en rolig bok får samtidigt läsa om psykisk ohälsa, och folk som vill läsa om psykisk ohälsa får samtidigt lite roligt under tiden. Ni fattar ju, det är en bra kombo.